Country, rock, pop, dansband. Och så "Det svänger om Bajen!" "Musikaliskt är den en katastrof, men den kostade några hundra". En tid senare köpte jag fyra LP för 80 kronor, då fanns den med där, så den kostade bara 20 kronor.
När Peter Fjällgård jobbat natt kan han dra sig undan till eget krypin ”längst bort i huset”.
– Det är bra att ha en extrasäng här inne. Men när jag blir pensionär åker den ut. Då blir det mer plats, säger han och börjar plocka bland vinylplattorna, han nog skulle få ut först om det började brinna. Efter fotoalbumen.
Musiken är hjärtat i samlingen, som fyller varje vrå i rummet, minutiöst sorterat och strukturerat.
Men själva samlingen finns det ingen som helst struktur i, säger han. Här finns alla möjliga prylar. Småländskt glas. Kokböcker. Klockor. Leksaksfigurer.
Det tog faktiskt tid innan han förstod att han var en samlare.
– Så är det. Inget var planerat. Det är en slump vad jag trillat över och fastnat för. Men det måste vara något jag tycker är kul, ibland en lokal koppling, eller en snygg inredningsdetalj, eller en personlig länk till en person eller ett minne. Och ju äldre man blir, desto mer fastnar man för gammalt, som påminner om ens barndom.
Kanske kan man hitta en början i Johnny Cash-plattan han fick när han fyllde 15. Musiken har följt honom genom livet.
– När jag var 16 och jobbade extra och kanske tjänade 200 kronor köpte jag en Elvis-box för 129 kronor. Det var mycket pengar. Jag har alltid älskat musik, trots att jag själv inte är det minsta musikalisk. Börjar man köpa skivor blir det snart 30, sen 50, sen 100.
Och nu?
– Har aldrig räknat. Men jag får kanske plats med tolvhundra här inne. Resten har jag i förrådet. Många. När man köper skivor på loppis händer det ju att man drar på sig dubbletter.
"Jag gillar inte touchknappar. Jag gillar rattar och vred. Och ljudupplevelsen", säger Peter som använder någon av sina retroskivspelare så gott som dagligen.
Han höll fast vid vinyl när andra ratade och köpte på sig allt fler skivspelare och förstärkare från 1960-70-talen. Det fanns en tanke att varje barnbarn skulle få en retrospelare med rattar och vred och rätta ljudupplevelsen, men den planen har han så smått övergett, i takt med att skaran växer.
– Nu är ju vinylen het igen och det finns skivor som är värda en del. Jag spelar skivor så gott som varje dag och det är lätt att man fastnar.
Han handlar på nätet, på loppisar och second hand. En verktygslåda han köpte till garaget innehöll också, något oväntat, en bajonett.
– Efter lite forskning har jag förstått att den kommer från Argentina. Ibland tilltalas jag av något utan att jag vet så mycket om prylen, som den här linsen till en gammal cinematograf. Där var det mässingen jag gillade. En 60 år gammal bandyklubba kunde jag heller inte låta bli.
Fiskerullar och drag från ABU. "Jag tycker förpackningarna har ett estetiskt värde, i sig".
Fiskeintresset har hängt i sedan tonåren och det har blivit en ansenlig mängd fiskerullar i originalförpackning genom åren.
– Ursnygga. Det är något speciellt att ta ner dem från hyllan, hålla i dem. Egentligen är ju allt samlande ganska materialistiskt, men jag tror det ger någon slags trygghet. Det finns absolut en hel del saker här som jag skulle kunna göra mig av med utan att tveka, och det gör jag ju också regelbundet för att få plats och för att jag ska kunna köpa annat, som jag verkligen vill ha.
Vad skulle du inte kunna tänka dig att samla?
– Jag har inte riktigt funderat i de banorna. Men mynt, kanske. Och jag fick en frimärkessamling av farfar när jag var liten, men det fastnade jag aldrig för. Fast det är klart, hittade jag ett frimärke stämplat "Rumskulla 1913" skulle jag ju köpa det. Det måste finnas någon slags kärlek, det är nog rätta ordet.