Om du är en som gillar fisk, lokalt fiskad och förädlad, har du troligen träffat Sanna Ljung. Det är nämligen hon som numera står i Anders fisk och delikatessers torgstånd. Varje torsdag finns hon på Stora torget i Västervik och varannan lördag på torget i Vimmerby. Vissa dagar åker hon även till andra orter i kommunerna.
– Många äldre säger att de är glada att vi står utomhus, så att de kan handla i dessa tider.
På torgmorgonen åker Sanna ut till Gränsö kanal för att hämta den vagn som står packad med färsk fisk från Sladö.
– Det är ett tungt arbete, men fantastiskt givande. Kunderna har alltid något att berätta och jag tycker att det är intressant att höra om deras liv. Mötet med människor är det viktigaste för mig.
Men vem är kvinnan med uppkavlade ärmar, sjömanskeps och stockholmsdialekt? Hon som verkar ha tid för alla och som gärna slänger käft med den som vill. Vi åkte till Edsbruk, där hon bor i en rosa villa, för en intervju. Den branta trädgården badar i majsolen. Förutom rabatter med perenner och köksland finns växthus och hönshus. En bit bort, mellan skira björklöv, glittrar Storsjöns vatten.
– Jag är väldigt förtjust i odling och djur. Mina hönor är av rasen Silverudds blå och om en vecka ska vi hämta vår nya papegoja, en grå jako.
Inne i huset vill katten Sture gärna vara med. Han hoppar upp på matsalsbordet och kräver att bli kliad på huvudet av besökaren. Efter en stund motar Sanna bort honom och han lägger sig lojt i en solstrimma.
Det är nu ungefär fyra år sedan som Sanna träffade sin nuvarande make Joakim och flyttade till Edsbruk. Dessförinnan bodde hon i Valdemarsvik och på Fångö i Gryts skärgård. En tid med glädjeämnen, men också kantad av riktigt smärtsamma händelser.
– Min dåvarande man, jag och våra tre barn hade flyttat ner från Täby. Jag glömmer aldrig dagen flyttlasset gick. Det var strax innan nyåret 2007 och en snöstorm rasade. Vi satt hukade i den gungande båten. De två äldsta barnen pratar om det fortfarande.
Efter hand satte vardagen in. Sannas man veckopendlade till arbetet i Stockholm. Själv fick hon jobb som idrottslärare på en skola i Valdemarsvik. Ett jobb som Sanna älskade. Livet gick på högvarv med ö-boende, heltidsjobb och barnen som skulle skjutsas till olika aktiviteter.
– Men efter tre år blev jag arbetslös. Jag har läst många kurser i pedagogik och kan idrotten, men jag har inte lärarlegitimation, vilket arbetsgivaren krävde.
Ungefär samtidigt beslutade sig paret för att gå skilda vägar.
– Vid den tiden låg min mammas man döende. Skilsmässan på det blev bara för mycket helt enkelt.
Sanna sjönk ner i en depression och blev till slut inlagd på sjukhus. Hon repade sig så småningom, men var fortsatt skör. Så kom nästa smäll. Sannas moster, som stod henne mycket nära, gick bort. Och strax därefter drabbades sonen Oliver, som då var 11 år, av cancer.
– Det var en hjärntumör. Han opererades och är idag, tack och lov, friskförklarad. Det var en fruktansvärd tid. Jag var inte rustad, kunde inte hantera chocken och oron.
Idag mår Sanna bra. Det med hjälp av terapi, kunskap och särskilt viktigt; ett stort stöd från sin mor.
– Men det är så sorgligt, förra sommaren gick hon bort. Det var bara några veckor efter att hon hade varit här på besök. Hon var mycket kunnig i odling och hade koll på alla växters namn. Hon somnade in på Stockholms sjukhem, efter fyra år med cancer. Det är en enorm saknad.
Sanna berättar att maken Joakim stöttade till hundra procent. De båda åkte upp och vakade på sjukhemmet.
– Han brukar säga att "Tillsammans är vi starka". Det har nästan blivit som ett mantra för mig.
Om man drabbas av svåra händelser och inte klarar av att hantera krisen på egen hand är det viktigt att ta emot hjälp, menar Sanna, till och med avgörande för att kunna gå vidare i livet. Hon är mycket intresserad av människans mående och psyke. Själv fick hon diagnosen Tourettes syndrom när hon var 37 år.
– Det var något som började redan när jag var fyra år. Men då visste man inte vad det var. Jag hade vad som kallas komplexa tics med hundratals olika ljud, rörelser och harklingar.
Hennes energinivå var väldigt hög och under perioder var ticsen så svåra att hon inte kunde går till skolan. I Täby, där Sanna växte upp, fanns många fritidsaktiviteter att välja emellan. Hon var med i kör och spelade fotboll. I tolvårsåldern gick hon över till friidrott. Efter några år fokuserade hon enbart på 100 meter häck och träning skedde på elitnivå. Som 19-åring hade Sanna femte bästa tiden i Sverige. Hon säger att idrotten räddade henne och att den hårda träningen hjälpte.
Men vid tävlingar ramlade Sanna, trampade snett eller skadade sig på annat sätt. Det gjorde också att hon var tvungen att läka och kom därför efter i träningen.
– Det var först på senare år som jag förstod att anledningen till att jag skadade mig på tävlingar var på grund av Tourettes. Jag hade en väldig anspänning i kroppen.
Resor har varit, och är fortfarande, en stor del i livet. Som ung vuxen reste Sanna till USA för att arbeta på en flickscoutcamp som simlärare.
– Det borde alla göra, alltså resa någonstans en längre tid. Efter några månader pratade jag engelska obehindrat.
Efter gymnasiet utbildade sig Sanna till idrottskonsulent på Bosöns idrottsfolkhögskola. Hon valde att göra praktik på Österåkeranstalten. När skolan var klar arbetade hon på anstalten i ett år.
– Det var bland de roligaste jobben jag har haft. Det är intressant hur människan kan komma igen och min fasta övertygelse är att alla, oavsett vad, kan bättra sig.
Det var dock i Danderyds kommun som Sanna stannade längst.
– Det blev åtta år som fritidsledare och sju år som enhetsledare på Stocksundsskolan innan vi flyttade ner till Valdemarsvik. Jag hade många olika projekt i gång: Aerobics, lägerverksamhet, föräldrar på stan bland annat.
Att Sanna nu står och säljer fisk på torget har sin förklaring.
– I Valdemarsvik, då jag började må bättre, träffade jag på Swartzen vid Fyrudden. Jag satte i gång att sälja hans strömmingsburgare. Jag var runt på olika platser och evenemang, bland annat Visfestivalen. Förra året fick jag frågan från Anders fisk om jag ville hjälpa till i deras stånd. Jag provade en gång, sedan har jag fortsatt och vi utökar försäljningen. Anders är en riktigt bra arbetsgivare och god lyssnare.
