Det har gått tio år sedan Sigrid Persdotter återvände till hemstaden Västervik för att ta sig an uppdraget som hotellchef på Gränsö.
Social välfärd, politik och mångkulturella frågor, sådant intresserar och engagerar Sigrid Persdotter.
– Vi pratade mycket om sådant i familjen när jag växte upp och jag fick även chans att följa med på en hel del resor som barn vilket säkert har bidragit till mitt intresse för mångkulturella och sociala frågor, säger hon.
Yrkesvalet blev socionom och efter genomgången utbildning arbetade hon under några år som boendestödjare och samordnare på ett HVB-hem i Malmö. Men för tio år sedan bestämde hon sig för att lämna Skåne och flytta tillbaka till uppväxtstaden Västervik för att ta sig an uppdraget som hotellchef på Gränsö slott vars ägare och vd är Sigrids pappa, Per Johansson.
Hotellverksamheten var relativt nystartad då, 2012, och för Sigrid handlade det om att lära sig en helt ny bransch från grunden.
– Jag började med receptionen, och jobbade mig vidare därifrån. Jag hade inga bakgrundskunskaper, så de första åren innebar väldigt mycket arbete, förklarar hon.
– Jag skulle ju lära mig allt, och samtidigt hade jag mycket ansvar.
Det var tufft men roligt, låter hon förstå.
Men att Sigrid faktiskt skulle ansluta sig till familjeföretaget var inte självklart.
– Jag intalade mig att jag ju alltid kunde testa. Samtidigt visste jag med mig att om jag gjorde det så skulle jag bli kvar. Så jag funderade ganska länge innan jag bestämde mig.
Beslutet hon landade i har hon inte ångrat.
– Det svåraste var inte att lämna yrket, utan att bryta upp från Malmö och det sociala livet jag levde där. Men vännerna från den tiden finns kvar.
Fortfarande tar rollen som hotellchef mycket av Sigrids tid i anspråk, och det finns inte någon skarp gräns mellan arbete och fritid.
Men om de första åren nästan helt slukades upp av jobbet så har även privatlivet fått större utrymme på senare tid.
Sigrid träffade sambon Lasse 2018 – och även här hade faktiskt pappa Per ett inte så litet finger med i spelet.
– Pappa tjatade så mycket om den där Lasse, kapten och sjöräddare, som hade gjort än det ena, än det andra, en massa bra saker helt enkelt, säger Sigrid och skrattar.
Lite motvilligt väcktes en nyfikenhet hos Sigrid som till slut kontaktade Lasse och föreslog en dejt. Ett lyckokast skulle det visa sig.
Numera är de sambos, kollegor och föräldrar till sonen David, ett och ett halvt år.
Sigrid Persdotter hemma i köket med sonen David.
Mycket har hänt på Gränsö slott under det decennium som gått sedan Sigrid tog sig an uppdraget. Hotell- och spaverksamheten har byggts ut väsentligt.
– När jag först började hyrde vi ut cirka 6 000 rum om året. I dag har vi dubblat det, berättar hon.
Till sommaren anläggs en ny gästhamn, längre än den nuvarande, och nyligen rekryterades en välmeriterad källarmästare till slottet.
Under våren ska även hotellets lobby, köksdel och bar byggas om.
Det är viktigt att inte stanna och bara vara nöjd, menar Sigrid.
– När det går bra, som nu, ska vi satsa ännu mer. Just detta, att det händer saker – och att vi ska se till att hela tiden hålla oss ajour och vara aktuella – sporrar och motiverar mig. Jag behöver det, och omväxling, för att känna driv och engagemang.
Sigrid med sonen David.
Slutligen, för att knyta ihop säcken lite grand – hur var det egentligen med den där ritten i Mongoliet?
Sigrid berättar att hon rest mycket i perioder. Och 2005-2006 var hon iväg på en längre resa, en resa av det mer äventyrliga slaget.
Hon hoppade på transibiriska järnvägen och stannade bland annat till i Mongoliet.
– Jag och min reskompis gjorde sällskap med en japan, en amerikan och en tysk. Vi anlitade en chaufför och en guide och så fick vi möjlighet att bo hemma hos folk i deras tält.
– En väldigt speciell upplevelse var när vi följde med på en ridtur över stäppen och upp i bergen. I öknen red vi kameler. Jag kunde inte styra min så varje gång jag skulle svänga lade den sig ner istället, om och om igen, säger Sigrid och skrattar åt minnet.
En natt blev det dock mer äventyrligt än önskat.
Sigrid berättar:
– Det kom ett gäng fulla mongoliska män som försökte slita upp tältet där jag och den kvinnliga guiden sov, vilket ledde till att chauffören till slut sköt skarpt (i luften) för att få dem att lämna oss i fred.
– En annan kväll hamnade vi hos ett nygift par och då hade vi nått Gobiöknen. Vi satt i sanden vid en brasa och fick prova deras hemgjorda brännvin gjort på kamelmjölk och hästmjölk och lyssnade till deras traditionella sånger. Det är ett fint minne.
Under utbildningen till socionom gjorde Sigrid bland annat utlandspraktik i Indien. Här besöker hon en skola i Pune.
