Åsa Liabäck hade från början inte tänkt skriva en julroman. Hennes två tidigare böcker i serien om människorna i koloniområdet Ådala utspelar sig på sommaren och det skulle även den tredje göra, var tanken. Sedan fick hennes förläggare in henne på nya och juligare tankar och då växte idén fram.
Att frossa i en skimrande och mysig feelgood-julfilm har länge varit en självklar punkt på alla julvurmares agenda. Numera klassiska titlar som Love Actually och Miraklet i New York trängs på streamingtjänsternas imaginära videohyllor med nya filmer.
På senare år har även litteraturbranschen hakat på. Julromanerna verkar i år bli större än någonsin och två av årets aktuella författare är Siri Gustafsson, boende i Södra Vi, och Åsa Liabäck, boende i Linköping. Författarna är båda två i 40-årsåldern, mammor till små barn och jobbar inom psykiatrin.
– Det är många som skriver böcker och det är väldigt svårt att bli utgiven, det är ett nålsöga att komma igenom. Att vi är två kvinnor, båda uppvuxna i Kisa, som samma år och på samma förlag ger ut julromaner inom feelgood-genren, det visar att världen är väldigt liten, säger Åsa Liabäck.
På frågan om varför de valt att skriva om just julen svarar de båda att högtiden är en tacksam inramning för just genren feelgood-litteratur.
– Julen är verkligen en högtid som alla har en relation till. Den är helt underbar, men den kan också vara ganska komplicerad och kaotisk. Det är mycket som kan ställas på sin spets och det finns många intressanta teman, säger Siri Gustafsson.
Åsas bok Medan snön faller i Ådala är den tredje delen i hennes serie om ett koloniområde i Linköping och hon hade från början inte tänkt skriva en julroman. Det var hennes förläggare som fick in henne på den idén.
– Julen lyfter fram relationer och har en förmåga att visa gamla mönster som sitter i väggarna. Den sätter också fingret på det som saknas, tycker jag. Då och då i livet är det något som saknas och julen kan vara både fantastisk och sorglig, säger hon.
Siri Gustafsson tror att anledningen till julromanens ökade popularitet är att människor söker sig till det trygga, traditionella och nostalgiska i oroliga tider i världen. Åsa är inne på samma spår.
– Det kan nog också vara skönt med igenkänningen, att julen inte alltid behöver vara sådär sockersöt och fantastisk men att den kan gå att lösa ändå, säger hon.
Både Siri Gustafsson och åsa Liabäck tror att anledningen till julromanens ökade popularitet är att människor söker sig till det trygga, traditionella och nostalgiska i oroliga tider i världen. "Det kan nog också vara skönt med igenkänningen, att julen inte alltid behöver vara sådär sockersöt och fantastisk men att den kan gå att lösa ändå", säger Åsa Liabäck.
Siri Gustafssons bok heter Juleljus för vilsna själar och är skriven efter datum, som en adventskalender. Den utspelar sig till stor del i en gammal och nu nedlagd skola i Tidersrum, samma skola som Siri själv gick i.
– Jag gillar att skriva om platser som betyder mycket för mig och som jag har en relation till. Min karaktär får plötsligt ett anonymt mejl om att den gamla skolan är till salu och på impuls bestämmer hon sig för att köpa den och återvända till byn, säger Siri Gustafsson.
I Åsas bok får man följa fyra karaktärer, som har anknytning till koloniområdet Ådala.
– Man får följa hur de hjälps åt att hitta sin väg att fira den där julen just i år. Jag hoppas alltid på mycket känslor hos läsaren. När man slår ihop boken ska man göra det med en känsla av hopp, säger hon.
I Siri Gustafssons roman Juleljus för vilsna själar får läsaren följa karaktären Cecilia, en musikalstjärna vars karriär är på nedgång, från att hon tack vare ett anonymt mejl köper den gamla nedlagda skolan där hon själv gick och återvänder till byn.
"Julen lyfter fram relationer och har en förmåga att vissa gamla mönster som sitter i väggarna. Den sätter också fingret på det som saknas, tycker jag. Då och då i livet är det något som saknas och julen kan vara både fantastisk och sorglig", säger Åsa Liabäck.
Författarnas egna jular firas med nära och kära och de värdesätter båda två familjen.
– Jag tycker att det allra mysigaste är julaftonsmorgonen. Då samlas vi vid braskaminen, äter gröt, lyssnar på lite julmusik och har julstrumpor med små paket, säger Åsa Liabäck.
– Vi har hästar, så på kvällen innan julafton brukar vi ha julgröt i stallet och duka upp i stallgången, säger Siri Gustafsson.