Johanna tycker att fotografi är en kravlös hobby. "Jag kan ge mig ut och fota när jag känner för det".
Finstämt, trolskt och vackert. På några av väggarna hemma i villan i Frödinge har hobbyfotografen Johanna Sivertsdotter hängt upp sina alster – ofta lite originella motiv som för tankarna till sagornas värld. Johanna, som började fota först i vuxen ålder, berättar att intresset började gro för drygt 14 år sedan.
– Från början fotade jag med en vanlig kompaktkamera och fick känslan av att jag tog lite annorlunda bilder. Så jag bestämde mig för att utveckla intresset. Jag skaffade min första systemkamera 2007, en Nikon D60 som var det billigaste jag kunde hitta då, berättar hon.
Efter inköpet tog det inte lång tid innan Johanna fastnade ordentligt för fotografi. Att kunna skapa konst snabbt var roligt.
– Tidigare i livet tecknade jag mycket, men det tar ju sådan tid och jag har dåligt tålamod. Foto går fort, det är smidigt och kul. Från början testade jag att fota det mesta men märkte snart att jag tyckte det roligaste var att fota porträtt, säger hon.
Resan mot att bli en skickligare fotograf har varit rolig, men bitvis lite tuff. Johanna är självlärd och har lagt oräkneliga timmar på att förstå sig på fotandets ädla konst.
–Jag har testat mig fram. Jag har suttit och tjutit och varit arg framför datorn och fått kämpa för att lära mig digital bildbehandling, säger hon.
I dag fotar Johanna gärna kreativa porträtt, macro och Fine Art, en form av fotokonst där man ofta använder sig mycket av digital bildbehandling. Hon berättar att hon hämtar inspiration från bland annat filmer, musik och historia.
– Jag inspireras också av andra fotografer. En av favoriterna är Joe Mc Nally, som tar kreativa porträtt med blixt. Jag tycker också om Roy Lemme och Annie Leibovitz.
Ofta får någon av döttrarna vara modell när Johanna fotar.
För Johanna är fotografi lika med avkoppling och frihet. Hon är inte typen som har med sig kameran jämt, utan avsätter i stället tid där hon fotograferar fokuserat.
– Förr höll jag på med hästar och det var hela tiden ett tvång. Jag bodde på landet och hade egna hästar som skulle skötas om varje dag, det var upp varje morgon…Fotandet är kravlöst på ett helt annat sätt, jag gör det när jag känner för det och kopplar av under tiden. Samtidigt får jag närheten till naturen.
Under en period drev Johanna eget och fotade bland annat porträtt och bröllop på beställning.
– Men det hade aldrig funkat att leva på, det var för hård konkurrens. Det finns så många duktiga fotografer. Jag får fortfarande förfrågningar om fotouppdrag ibland, men tackar nästan alltid nej. Då blir det ett tvång. Jag jobbar 100 procent som behandlingspedagog och vill vara ledig när jag är ledig.
Johanna Sivertsdotter fyllde 50 i somras och har fotat i 14 år. Men hon tycker att det fortfarande finns utvecklingspotential. "När jag tittar på bilder som jag tog för två år sedan ser jag att mina bilder blivit bättre".
I stället njuter Johanna av att själv få välja sina motiv. Ofta har någon av döttrarna fått stå modell – och trots att hon fotat i många år tycker hon att det fortfarande finns utvecklingspotential. De senaste åren har hon skickat in sina bilder till tävlingar som SM i fotografi och fått flera hedersomnämnanden.
– Första starten var 2019. Då fick jag tre diplom med olika bilder. Jag satt och följde tävlingen via Youtube och såg mina bilder dyka upp. Det var väldigt berusande!
Hon har också ställt ut sina bilder flera gånger, varit ambassadör för Nordiska fotoklubben och grundat Vimmerby fotoklubb.
– Det är kul att se hur den utvecklats och hur många duktiga fotografer det finns här omkring, säger hon.
Johanna har lagt otaliga timmar vid datorn för att bli bra på digital bildbehandling.
Johanna är inte typen som har med sig kameran jämt. I stället avsätter hon tid då hon fotograferar fokuserat.