Tjugofemåriga Anna Broberg offrar en stund av sin dygnsvila för att prata med oss på onsdagseftermiddagen. Hon jobbar natt, men menar att hon sovit ut ordentligt innan intervjun och följer sedan gladeligen med ut i höstsolen.
Anna är från Dalarna, men flyttade till Västervik med en dåvarande pojkvän efter studenten. Hon gick elprogrammet på gymnasiet och är utbildad elektriker i grunden. I Västervik arbetade hon som elektriker i två år, innan företaget hon jobbade för lades ner. Det var svårt att få jobb som elektriker då hon inte hade så mycket erfarenhet, samtidigt som Anna vittnar om diskriminering.
– De ifrågasatte mig för att jag var tjej. Det frågade mig saker som "klarar du av det hårda arbetet" och så undrade de om jag planerade att bli gravid, för de ville inte anställa någon som skulle vara föräldraledig, berättar hon.
Anna funderade över ett tidigare sommarjobb hon haft inom äldrevården, och mindes hur bra hon hade trivts där. Hon bestämde sig för att söka till en sjuksköterskeutbildning, och kom in på sjuksköterskeprogrammet i Västervik, via Linnéuniversitetet.
– Det ångrar jag inte en sekund, det är det bästa valet jag gjort, säger Anna och fortsätter:
– Jag kände för varje praktik att "jag älskar det här".
Under den treåriga utbildningen får man praktisera på sjukhus och inom äldrevård, hemsjukvård och psykiatri. Man får också välja ett ställe att ha praktik på, och Anna valde ambulansen. Att jobba inom ambulanssjukvården är Annas mål, det är dit hon vill. För tillfället känner hon att hon vill samla på sig erfarenhet och kanske specialistutbilda sig innan hon söker sig mot ambulansen. Idag arbetar hon som sjuksköterska på psykiatrin i Västervik.
Att börja arbeta mitt i brinnande pandemi var speciellt, men Anna tycker ändå att hennes avdelning kommit lindrigt undan.
– Jag känner mig trygg med mina kollegor, vi diskuterar mycket mellan professionerna, säger hon, och berättar vidare om hur hon ibland behövt nyttja skyddsutrustning samt att de fått tänka annorlunda kring vissa regionala riktlinjer på psykiatrin.
– Det finns regioner som haft det mycket tuffare, så jag är tacksam för att vi ändå varit ganska skonade här. Sen kan jag även släppa jobbet när jag går för dagen, jag tar det inte med mig hem, säger Anna.
Hur ser du som nybliven sjuksköterska på situationen inom vården i övrigt?
– Det är brist på personal, och det orsakar stress. Flera får jobba övertid för att täcka olösta pass. Sen är det inte så stora skillnader i lön mellan undersköterska, sjuksköterska och specialistsjuksköterska, fast det skiljer mycket i utbildning. Det skapar en känsla av att "varför ska man plugga vidare", berättar Anna.
Vad har du lärt dig under dina första månader som legitimerad sjuksköterska?
– I början hade jag svårt att lita på mig själv och mina kunskaper. Nu kan jag få ta viktiga beslut och känner mig mer trygg i mitt omdöme. Jag känner att jag vuxit ganska snabbt, idag kan jag svara på frågor från sjuksköterskestudenter och känna att "det här kan jag". Jag vet vad jag gör och jag gör det bra.
Vad driver dig i ditt arbete?
– Att hjälpa andra, att finnas där. Jag tycker om när man får tänka efter lite och vara på alerten. Det är ett väldigt varierande arbete, och det finns så många inriktningar. Man lär sig något nytt hela tiden, det är många utmaningar, avslutar Anna.
