Tanken var att göra ett skräckkabinett, men Roger gled också in på att göra rockikoner. Här med Pennywise från skräckfilmen "Det" och Paul Stanley i rockbandet Kiss.
Till vardags är han Roger Johansson men när han har gått hem från jobbet på Norrköpings stadsmuseum och kliver in hemma i ateljén eller musikstudion blir han Roger Reinhold.
Skapandet har varit en naturlig del av hans liv sedan han var liten. Lera började han med för ungefär 20 år sedan.
– Jag testade att göra ett gorillahuvud och tänkte "jaha, kan jag göra det här", säger han och ler.
Redan som barn led Roger av ångest och han beskriver skapandet som en räddning.
– När jag hade kommit över det värsta kände jag att jag ville lägga över all den energi som det negativa åt upp i skapandet i stället. Det har varit livsviktigt för mig. Det är mycket mer än en hobby.
I ateljén på övrevåningen i etagevåningen i Norrköping trängs färdiga alster och pågående projekt.
När han träffade sin fru Jolanta för sju år sedan fick hon honom att våga ta steget ut och satsa mer på konsten.
– Tidigare har jag känt att det har varit för mig men jag började att lägga ut bilder på nätet och fick genast positiv respons och det har bara blivit mer och mer.
Pennywise från skräckfilmen "Det", både under arbetets gång och det färdiga resultatet.
Skulpturen av Alice Cooper var ett beställningsjobb som har skickats till ett fan i Tyskland. Roger skickade, mest på skoj, en bild på den till Alice Coopers officiella hemsida.
– Nu ligger bilden ute på Facebook och Alice Cooper himself har kommenterat något i stil med att "Jag känner mig uppstoppad", säger han och skrattar.
Han visar bilden och konstaterar att inlägget har fått fler likes än många andra inlägg som stjärnan har gjort. Det har fått spridning på olika sociala medier och har totalt fått drygt 40 000 likes.
– Det är rätt häftigt att jag når så många från mitt rum i Haga, säger han.
Just den här skulpturen har han lagt 40, 50 timmar på att göra.
– Jag är inget inbitet fan men jag tycker att det är kul med rockikoner. Från början skulle jag bygga upp ett skräckkabinett men det ledde till det här.
Roger är glad att han hittat leran Super sculpey, som torkar först efter att den har bränts i ugn. Här jobbar han med Phil Lynott i Thin Lizzy.
De senaste åren har han knådat lite varje dag. Att han har hittat en ny lera som inte lufttorkar underlättar. Nu blir det inte ett lika stort projekt att jobba i etapper. När han känner sig klar bränner han skulpturen på låg värme i ugnen. Sedan är det dags att måla och ordna de sista detaljerna.
Ansikten fascinerar honom mest och han studerar många bilder innan han sätter igång sitt arbete. Han plockar fram mobilen och visar bilder på Ozzy Osbourne, tagna ur olika vinklar.
– När jag sätter igång blir jag ett med leran.
"Skapandet har varit livsviktigt för mig. Det är mycket mer än en hobby."
Med uppmärksamheten ökar beställningarna. Flera personer har velat ha en egen Alice Cooper efter att ha sett bilden på nätet. Han tycker att det är smickrande men massproduktion är inget han kommer att börja med. Och samtidigt som det är både kul och nödvändigt att sälja av en del för att lägenheten inte ska bli överbelamrad, drömmer han om att göra en utställning.
– Jag har haft kontakt med ett galleri i Stockholm, men vi får se.
Djävulen har fått ett ansikte, likaså Jesus, men den skulpturen är inte Roger lika nöjd med.
Vi går upp till ateljén. Dagen till ära har flera alster från tidigare plockats fram och trängs med nyproducerat och skulpturer som han fortfarande arbetar med. Just nu är det Phil Lynott i Thin Lizzy som börjar ta form.
– En del frågar om det inte är svårt. Jag brukar säga att det bara är att ta en klump lera och ta bort det som inte hör dit, ler han.
Riktigt så enkelt är det ju inte.
– Nej, kanske inte. Men lite så. En kollega sa att hon inte ens kan rita en streckgubbe. Det är lite som för mig och bokföring. Det här är enkelt för mig. Vi är bra på olika saker.
"Jag ville ge ondskan ett ansikte", säger Roger om skulpturen längst fram. I bakgrunden Lemmy Kilmister i Motörhead.