Carl-Henrik Fernandi fick nyligen ta emot årets Skapapris i Kalmar län. Till höger syns exempel på de förpackningar som har tillverkats med det material som han tagit fram. Vi kan även skymta lådan, som var grunden till hans skapande.
Det har varit en lång resa, som började redan 2013. När Carl-Henrik kom på idén med lådan började han också titta på hur innehållet, som kryddor och oljor skulle kunna förpackas.
– Jag ville att det skulle handla om mat utan tillsatser och då ville jag använda mig av 100 procent naturliga material, säger han.
Men det enda som i så fall fanns att tillgå var glas.
– Det blev alldeles för exklusivt. Tanken var att tjänsten skulle vara abonnemangsbaserad och att skicka glas hade blivit dyrt.
Det gjorde att han tittade runt efter alternativ, men upptäckte att det inte fanns något på marknaden som inte åtminstone delvis var beroende av plast.
– Det fanns ingenting där inte skiktet närmast maten innehöll plast.
Så Carl-Henrik började fundera. Hur skulle det här kunna ersättas med ett naturligt material? Vilka material skulle behöva kombineras för att kunna fylla samma funktion? Han berättar att det här upptog hans tankar nästan fullständigt under en tid.
– Jag låg och tänkte på nätterna tills jag hade det fokuserat i huvudet och kunde skriva ner det nästa morgon. De bästa idéerna kommer ofta där mitt emellan sömn och vakenhet, där tankarna får flöda fritt. Där tror jag vi har mycket av vår skaparkraft.
Själv har han ingen annan teknisk bakgrund än den från gymnasieutbildningen på teknisk linje, så han har fått läsa på om en mängd olika saker, hört av sig till experter och ställt frågor, innan idén fick resultat.
– Det krävdes oerhört mycket tänkande, min första utbrändhet kom nog där ur, säger Carl-Henrik fundersamt.
Carl-Henrik Fernandi framför timmerstugan han byggt och där han nu bor.
Livet som småbarnsfar och frilansande musiker tog ut sin rätt och vägen tillbaka blev lång.
– Jag gick igenom en skilsmässa och har försökt att skapa ett boende för mig och barnen. Det har ibland varit otroligt tufft, men det har gått. Baksidan med innovation är att det tar en massa hjärnkraft.
Det var den som tog slut under en tid. Men sedan ungefär ett år är Carl-Henrik tillbaka, både som musiker och för att arbeta med förpackningsprojektet. Utbrändheten har fört med sig att han numera är mer stresskänslig, men han tror att han också blivit bättre på att backa när han känner att orken inte räcker till.
Att stänga av en hjärna som jobbar med en kreativ idé är däremot inte det lättaste. Carl-Henrik berättar att han hämtar kraft och energi i naturen som han har runt knuten.
– Ibland går jag ut på altanen och spelar musik för korna i hagen, säger han och skrattar.
Var kommer den här kreativiteten ifrån?
– Jag har alltid varit skapande. Jag växte upp i en by med 19 invånare, men jag kände mig aldrig ensam, jag blev kreativ och tog för mig saker. Jag hade en stark vilja att skapa och var väldigt nyfiken och frågade om allt. Det är någonting jag känner igen nu i mina egna barn.
Carl-Henrik Fernandi har inte lagt saxofonen på hyllan. Här syns han tillsammans med organisten Markus Wargh (just vid det här tillfället på flygel) i Luleå domkyrka. Nyligen spelade duon tillsammans i Västerås domkyrka.
Den här kreativiteten fick en del av sitt utlopp när han satsade på musiken, med saxofonen som främsta instrument. Men fortfarande fanns den där uppfinnarlustan kvar, att hitta på något eget och komma på lösningar på problem som uppstår på vägen. Och det är där han är nu.
När han hade funderat sig fram till en idé till en lösning kom nästa problem. Hur skulle han få det att gå från en idé till en praktiskt genomförbar produkt.
– Jag hade inte en enda kontakt med förpackningsvärlden så jag fick börja där.
Han tog kontakt med personer i sin närhet, som i sin tur ledde vidare till nya kontakter, som i sin tur ledde till rätt kontakter.
– I och med att jag haft en sån tro på att det här är något som är bra för människan har jag inte velat ge upp. Men det är otroligt att jag inte snubblat och blivit snuvad på vägen som innovatör.
Det, berättar han, är något som drabbar många, som tar sin idé till fel personer. Carl-Henrik har nu både svenskt och europeiskt patent på sin produkt, men han är fortfarande ytterst försiktig när han pratar om den, eller när den ska fotograferas.
– Om vi bara når marknaden så kommer det här bli jättestort. Det finns ingen annan som vi ser just nu som kan få bort plasten ur förpackningarna.
Skaparkraften fick sin grund i barndomen, tror Carl-Henrik Fernandi, som växte upp i en liten by, där det inte fanns så många lekkamrater, men desto större möjligheter till kreativitet.
Just nu är produkten i en testfas, där Carl-Henrik och hans medarbetare har tillverkat olika sorters påsar, för att testa hållbarheten hos både förpackningarna och det som ska förvaras däri.
– Men det är mycket arbete kvar än. Det behöver certifieras på olika sätt, men vi tror att vi ska kunna nå marknaden inom två år.
Då hoppas Carl-Henrik kunna kliva tillbaka, för att uppfinna nya saker, och ägna sig åt sin musik.
– Den brinner jag lika mycket för som jag alltid har gjort.