Kortege på Storgatan. "Det här är ett ögonblick man verkligen kommer ihåg, det var något alldels extra med alla människor som inramning", minns Nils-Erik Pettersson.
Carl XVI Gustafs 50-årsjubileum på tronen sammanfaller med 500-årsminnet av valet av Gustav Vasa som Sveriges kung 1523. Det firar kungen och drottningen med att besöka residensstäderna i Sveriges 21 län under året.
På tisdag nästa vecka är det alltså Kalmars tur för ett späckat program där kungligheterna ska få träffa länsbor. Späckat var det också 11-13 oktober 1978 när det då relativt nygifta kungaparet besökte Kalmar län för Eriksgata. Carl XVI Gustaf hade varit kung i fem år och intresset var enormt. I varje fall av den intensiva mediabevakningen att döma. En pressbuss med ett 60-tal journalister, både från lokaltidningar och rikspress, följde med under hela eller delar av tredagarsprogrammet.
Nils-Erik "Nep" Pettersson, journalist på Vimmerby Tidning, minns hur pressen bevakade i stort sett varje steg under kungaparets besök i Vimmerby.
– Det är klart att det var extra pådrag. Programmet var inrutat i minsta detalj och definitivt hårt pressat. Slips och kavaj var anbefallt och jag tror vi bevakade i stort sett varje handslag, säger Nils-Erik ”NEP” Pettersson, som ingick i Vimmerby Tidnings reporterteam tillsammans med bland andra Göran ”Ceeny” Carlson och Micael Glennfalk.
Omkring 5 000 personer samlades bara på torget i Vimmerby. Till de äldre ordnades stolar, för att väntan skulle bli lättare att hantera.
När kortegen anlände till Vimmerby torg sen förmiddag den 12 oktober hade människor köat i flera timmar för att försäkra sig om att få en skymt av kungen och drottningen. Runt 5 000 personer hade samlats framför rådhuset och promenaden på Storgatan kantades av folk. Skolor stängde och många företag gav sina anställda ledigt den här dagen.
– Alla människor gav en fin inramning till besöket, säger Nils-Erik Pettersson,
Till de äldre hade man satt fram stolar. Kanske för att man dragit slutsatsen att det kunde behövas, efter att en gammal dam i Nybro dagen innan blivit så utmattad av att vänta på kungaparet att hon kollapsat och fick hämtas av ambulans.
Vimmerbys gåva till kungaparet var Emilböcker i skinnband och guldskrift med personlig dedikation från Astrid Lindgren, något som förmodades skulle komma väl till pass med tanke på den då två-åriga dottern Victoria som väntade hemma.
På besök i Grankvistgården, där Inga-Lisa Flintzbergs hemkokta karameller föll bättre på läppen än snuset.
På Grankvistgården tog turistchefparet Hasse och Inga-Lisa Flintzberg emot och frestade med en prilla snus. Det gick dock inte hem. Mer begivna var kungen och Silvia på hemkokta karameller. Efter lax, oxfilé och ostkaka på Stadshotellet bar det av till Storebro, där den båtintresserade unge kungen visade så stort – och utdraget – intresse för innandömet av en Storebrobåt att både ”landshövding och hovmarskalkar skruvade på sig”. Minutschemat höll på att gå all världens väg. Men det blev mer av den varan lagom när det var dags att bege sig till Hultsfreds-Hus.
– Någon eller några hade den dåliga smaken att ringa in ett bombhot. Det uppstod viss dramatik när kortegen fick läggas om, minns Nils-Erik Pettersson.
På Hultsfreds-Hus var det också många som ville få en skymt av kungaparet. Men lite extra stök och dramatik blev det förstås efter att någon eller några ringt in ett bombhot.
Så här skriver kollegan ”Ceeny” i Vimmerby Tidning om effekterna av samtalet till Hultsfreds-Hus växel: ”Det smäller klockan en kvart i tre”. Telefonisten Ingegerd Borgengren trodde först hon hade hört fel. ”Förlåt?”, sa hon, men då hade den okände i andra änden av ledningen redan lagt på luren. Polismästare Conny Åkerström i Vimmerby beslöt omedelbart att utrymma fabriksområdet där tusentals Hultsfredsbor och andra, som ville se kungen och drottningen, hade samlats.
Små barn sprang ut genom fabriksportarna med blågula pappersflaggor i händerna. Efter skyndade äldre människor. En gammal dam var så rädd så hon skakade i hela kroppen. Men hon blev stående vid vaktstugan. "Jag ville ju ändå så gärna se kung Carl Gustaf", snyftade hon."
Under tiden utrymningen pågick kom ett nytt bombhot till telefonväxeln. Via radio kontaktades den kungliga kortegen som istället fortsatte direkt till Venhaga daghem i Målilla. Poliser med hundar sökte igenom fabrikslokalerna och när man inte hittade någon gömd bomb släpptes folk åter in på området. Någon dryg timme senare var kungen och drottningen på plats, ”leende, glada och till synes utan några som helst tankar på hotet”.
Kungen hälsar på kommunalrådet Bengt Johansson. Hemmansägare Göran Hemmingsson och Vimmerby Tidnings chefredaktör Ingmar Karlsson väntar på sin tur.
Det sparas inte på superlativen. Bevakningen präglas genomgående av en hyllande ton.
– Det stämmer, och lite svassande var det nog. Något ifrågasättande eller kritiska frågor var det inte och andan var väldigt positiv. Kanske fanns det en och annan republikan som inte var riktigt nöjd med uppståndelsen, men det var inte något som gavs utrymme. Och jag tycker att den ansvariga kommittén gjorde sitt bästa för att få ihop ett komprimerat och bra program, om kungaparet orkade ta in allt så fick de nog en ganska bra bild av kommunen på de där timmarna. Och bedömningen vi gjorde var att det var av intresse för läsarna.
Kungen och drottningen efter besöket på Grankvistgården.
