"Den som jag minns mest är Ronja Rövardotter, som kom när jag var tio år. Den gick vi och såg på bio och då var det jättestort för mig att få gå på en biograf och se en film", säger Sofia Johnsson
När Sofia Johnsson fick nys om att Astrid Lindgrens Näs behövde en tillfällig chef under ett år valde hon att slå till. Förvånansvärt många sökte jobbet, men det blev till slut 46-åringen som drog längsta strået. Vimmerby Tidning träffade Sofia på hennes nya arbetsplats två veckor efter att hon börjat.
– Jag har en bred erfarenhet av kultur, både folkbildning och artisteri. Nu får jag göra nästan samma sak men i Astrid Lindgrens anda. Inga överraskningar hittills, mer än att jag är överraskad av hur bra det känns att vara här, säger hon.
Sofia Johnsson är utbildad kommunikatör och kommer närmast från ett jobb inom Försvarsmakten. Innan dess arbetade hon inom kultursektorn, som evenemangschef på Kulturhuset Pigalle i Nässjö. När pandemin satte stopp för allt vad kultur heter sökte hon sig tillbaka till Försvarvsmakten där hon arbetat tidigare. Nu vill hon lämna det bakom sig och satsa fullt ut på kultur.
– Det är här jag trivs bäst. Nu ser jag fram emot att få leva mig in i den här verksamheten och både förvalta och utveckla, säger hon.
Sofias stora kulturintresse bygger på hennes kreativa sida, berättar hon, och hon tycker att kulturen har en viktig plats i samhället.
– Men kulturen får inte ta lika mycket plats som många andra saker, exempelvis idrotten, och jag önskar att den hade fått lite mer utrymme, säger hon.
Själv läser hon mycket, tittar gärna på kulturprogram på teve, och går på konserter så ofta hon kan.
– När det kommer till musik är jag ganska bred, jag gillar Melissa Horn och Ane Brun men även Takida. Samtidigt kan jag lyssna på klassisk musik, allt beror på vilken känsla man är i.
Relationen till Astrid Lindgren är stark och Sofia Johnsson tror att det delvis beror på filmerna som kom när hon var i precis rätt ålder.
– Den som jag minst mest är Ronja Rövardotter, som kom när jag var tio år. Den gick vi och såg på bio och då var det jättestort för mig att få gå på en biograf och se en film. Jag tyckte att den var jättespännande, både sorglig och glad med fantastiska karaktärer, säger hon.
Numera har 46-åringen, enligt sig själv, en vuxnare relation till författaren.
– När man är äldre har man ett annat perspektiv på sagorna och vad de egentligen innehåller. Jag har alltid gillat Rasmus på luffen, både boken och filmen. Det jag tycker mest om är att hon skildrar dåtiden och hur det var, mer än i andra berättelser som kan vara mer fiktiva.
Under sin tid på Astrid Lindgrens Näs hoppas Sofia Johnsson kunna arbeta för att föra Astrid Lindgren in i samtiden. Bland annat skulle hon vilja ha en öppen författarscen där författare kan hyllas. Samtidigt menar hon att Astrid Lindgrens sagor är någonting som aldrig går ur tiden och som vi nog aldrig kommer att tröttna på.
– Jag tror att hon har gått rakt in i folkhemmet. Hon skildrar så många berättelser och sagor som alla kan ta till sig, i alla åldrar.
Sofia Johnsson ser fram emot att kunna leva sig in i verksamheten och både förvalta och utveckla Astrid Lindgrens Näs under sitt år som tillfällig chef.
Förutom författarscenen skulle den nya verksamhetechefen gärna se mer musikunderhållning på Näs, men sådana drömmar får kanske vänta. Första steget är att stänga verksamheten och riva basutställningen som funnits sedan 2007, för att ge plats åt en helt ny.
– Det ska bli superroligt! Jag har sett en arbetsskiss och det kommer att bli fantastiskt. Den nya kommer ju att skildra Astrids liv och går in mer i detalj än den vi haft, säger Sofia Johnsson.