Staffan Ekengren är från Stockholm och hade bara hört talas om Smalspårsjärnvägen förut. Men något väckte hans intresse och en dag skickade han i väg ett mail till Tjustbygdens smalspårsförening. Han undrade om han fick komma dit en helg och följa arbetet i verkstaden i Västervik och ute på spåret.
– Det fick jag så gärna, så jag åkte dit en helg i maj och var "som en fluga på väggen". Jag var med i verkstaden och jag var med ute på banan. Då gjorde jag det mest för min egen skull och för att kunna ge föreningen lite bilder, jag ägnar mig åt fotografering vid sidan av mitt vanliga jobb.
Staffan Ekengren åkte hem igen, funderade lite och beslutade sig för att återvända.
– Det som intresserade mig var engagemanget och hur det kommer sig att de som är engagerade i föreningen lägger så mycket tid på det här. Jag ville ha rustika bilder som visar människor som jobbar hårt i en verkstad. Men jag upptäckte ganska snabbt att arbetet i verkstaden bara är en del, säger Staffan Ekengren som bestämde sig för att även skildra människor som påverkas av järnvägen.
Han berättar om en man som vinkat åt rälsbussen i 40 års tid varje sommar.
– Ju mer jag grävde desto mer hittade jag. Det är väldigt spännande att det sker nu. Det finns väldigt mycket dokumenterat om Smalspåret, men de som jobbar ideellt på banan skriver historia nu.
Staffan Ekengren bestämde sig för att ge ut en bok. Han sökte pengar till projektet, kontaktade ett bokförlag och Västerviks museum.
– Det mesta föll på plats i augusti och september, säger han och berättar att både Tjustbygdens sparbanksstiftelse och Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur stöder projektet ekonomiskt.
Boken som fått namnet ”Spår av passion” är ännu inte klar. Utgivningen är planerad till maj 2022.
Vad är det som driver dig?
– Jag upptäckte något som jag tycker ska berättas. Jag tycker om att ta en lokal företeelse som kanske tas lite för given och sen lyfta den i ett sammanhang som gör att man ser företeelsen på lite andra sätt. Jag tycker också att det är spännande att komma in utifrån, för jag kan ju ingenting om tåg. Det finns en lockelse i att komma in i en ny miljö, hitta en berättelse och sedan skapa något av det, säger Staffan Ekengren.