– Nej, det går inte att säga, men det måste vara väldigt många. Jag var två år på ostkakan först, sen har jag varit på tårta, säger Stephan Johansson, som i onsdags gjorde sin sista arbetsdag efter nästan 43 år på Frödinge Mejeri.
Han började på Frödinge Mejeri i maj 1978, fast egentligen hade han redan då jobbat där tidigare, en period.
– Jag hade sommarjobb här året innan, men sen kom lumpen, säger han.
Stephan Johansson är uppvuxen i Frödinge. För den skull var det inte helt självklart att han skulle börja på mejeriet, än mindre att han skulle bli kvar på arbetsplatsen i över 40 år.
– Det var inte givet att jag skulle börja jobba här, men efter det där sommarjobbet och lumpen hörde jag mig för med Gösta Carlsson, som var chef då, om det fanns något jobb och det gjorde det. Så jag muckade på fredagen och började jobba på måndagen, men jag hade nog inte tänkt att vara kvar i mer än kanske fem år, berättar han.
Av någon anledning blev han kvar. Han jobbade först i produktionen av ostkakor och efter ett par år där gick han över till tårtproduktionen. Där har han blivit kvar och trivts med jobbet genom alla år.
– Ja, trivs man inte så stannar men inte. Det är framför allt arbetskamraterna som gjort att jag trivts, och sen är det ett rent jobb och inte särskilt tungt, säger han.
Många arbetskamrater har också jobbat ihop med Stephan under åren.
– När jag började här var det du Stephan som lärde mig "packen" säger Anders Törngren, som nu är produktionschef.
Stehan Johansson närmaste chef, Fredrik Eriksson, har liknande minnen.
– Du var här när jag började – och det är 30 år sen, säger han.
De vittnar alla om den kunskap Stephan Johansson samlat på sig och ständigt delat med sig.
– Det har varit en ära att jobba med dig, säger Niklas Karlsson.
Även om Stephan Johansson trivts, ser han fram mot tillvaron som pensionär.
– Det ska bli skönt. Jag har gjort mitt nu. Jag bor så nära, så det blir lätt att de ringer om det strular på helgen och så där, säger han.
När han nu får makt över sin egen tid ska han snart flytta till fritidshuset i Västerviks skärgård. Föräldragården i Rössle utanför Frödinge tar sonen över. Det gör att det blir en och annan tur till Frödingetrakten ändå
– Sen har jag ju kyrkokören i Frödinge där jag tänker fortsätta att vara med och sjunga, så banden till Frödinge består.