När Tuva sover sätter sig Elin gärna vid symaskinen. Inte minst de veckor som sambon Per jobbar kväll, tycker hon det är skönt att ha något att göra. "Tiden bara flyger iväg när jag sätter mig för att sy".
När Elin var liten följde hon mer än gärna med farmor ner i källaren, där hon hade sin symaskin. Hon både sydde och broderade mycket, minns Elin.
– Jag var nog bara tre-fyra år gammal när jag sydde första gången. Vi gjorde det tillsammans farmor och jag. Men jag har aldrig sytt som vuxen. Jag tror farmor hade varit stolt, om hon sett att jag syr nu.
Att bli mamma mitt i coronapandemin har förstås påverkat vardagen, som blivit lite ensammare än hon tänkt. Mammagrupperna är inställda och promenaderna med andra mammalediga har också pausats, i samband med att rekommendationerna skärptes.
I brist på socialt umgänge med andra barnlediga, har det blivit mycket tid hemma för henne och sex månader fyllda Tuva, som hon har tillsammans med sambon Per Ragnarsson.
– Det kändes helt fantastiskt att få barn, men jag saknade att prestera och skapa, något projekt där man får egentid behöver man nog. Som enhetschef inom äldreomsorgen i Oskarshamns kommun sedan fyra år tillbaka är jag dessutom van att träffa mycket folk, så det var en väldigt stor kontrast.
– Även om det också var annorlunda med träffar på distans och mycket teamsmöten när jag gick hem på föräldraledighet, tillägger hon.
Nu kan Per ibland vara den enda vuxna hon träffar på en hel dag. Han jobbar dessutom skift, så kvällarna kan kännas lite ensamma ibland sedan Tuva gått och lagt sig. Då gläds hon över att ha hittat sin nya hobby.
– När jag sätter mig vid symaskinen bara flyger tiden i väg. Mycket tid går också åt till att leta inspiration och beställa tyger jag vill använda mig av. Det finns så otroligt mycket fint, så det är svårt att välja, säger Elin när vi slagit oss ner vid familjens köksbord.
Olika mössor har det blivit en del, och även vänner har hört av sig och gärna vill ha en mössa uppsydd till sitt barn. "Det är roligast att hitta på egna mönster", säger Elin.
Lilla Tuva har somnat i soffan. Dagen till ära klädd i en rosa jumpsuit. Självklart har Elin sytt den – och även ritat mönstret själv, vilket händer att hon gör.
– Jag har alltid fascinerats av de som syr kläder till sina egna barn. Jag tycker det är fantastiskt häftigt att skapa något Tuva har på sig, när jag fått lite me rutin skulle jag vilja sy en jacka till höstens kyligare dagar. Än så länge är hon ju för liten för att säga vad hon tycker om kläderna, säger Elin och skrattar.
– Jag tror det här med egensydda kläder ändrats. Förr sydde man kanske av den anledningen att det var billigare. Idag skulle jag säga att det är billigare att köpa kläder, för sådana här mönster och tyger, jag väljer mest ekologiskt för jag tycker det känns bäst, kostar en del. Uppemot 200-250 kronor metern, så det kostar egentligen mer än det smakar, säger Elin, men för mig har det blivit en hobby och det är så roligt att se hur jag hela tiden utvecklas, om jag jämför det första plagget från i januari med de jag syr nu.
Olika mössor Elin sytt, några har hon ritat mönstret till själv.
Starkt påhejad och supportad av syrran har Elin också skaffat ett Instagramkonto där hon delar med sig av det hon syr i syfte att inspirera andra till att också våga sy.
– Jag finner själv inspiration och får tips på sådana konton, det finns väldigt mycket att hitta på sociala medier för oss sytokiga. Alltifrån sådana som jag, nybörjare, till sömmerskor, som alla delar med sig av det man gjort. Genom att visa att jag kan, som aldrig sytt kläder tidigare, hoppas jag att fler ska våga prova. Alla kan om man bara vill och bestämmer sig.
