Hamiyat Nakigudde kommer från Mukono, en stad i de centrala delarna av Uganda, drygt 22 kilometer från huvudstaden Kampala. På universitetet studerade hon till lärare, när utbildningen var klar gav hon sig in i politiken på oppositionssidan med ett särskilt intresse för kvinno- och barnfrågor. Men att vara oppositionspolitiker i Uganda är svårt och som kvinna ännu tuffare.
– Det var väldigt tufft. Polisen fångade oss, det var väldigt hemskt. Ibland så klädde polisen av oss, kan du tänka dig att de kunde klä av oss offentligt med massa folk runtom, berättar Hamiyat.
President Museveni har suttit på makten i 34 år och nästa år är det val i landet vilket enligt Hamiyat Nakigudde kommer göra situationen ännu svårare för personer som är i opposition mot den sittande presidenten.
– Det finns ingen yttrandefrihet, du ska inte prata om regeringen och de dåliga saker de gjort. De misshandlar och dödar folk och det är polisen som gör det. Både dag och natt sätts folk i fängelse. Säger man något dåligt om regeringen så kan man sättas i fängelse.
Korruption är ett stort problem enligt Hamiyat.
– Diktatur och korruption går hand i hand.
Hon träffade maken Leif Larsson, Vimmerby kommuns ordförande i kommunfullmäktige, under ett vänskapsprojekt mellan Vimmerby och Mukono år 2013. Under de första två åren var de bara vänner, men 2015 blev de ett par, 2017 blev de äkta makar. Trots att den byråkratiska vägen för uppehållstillstånd var lång och krånglig för Hamiyat Nakigudde att komma till Sverige för att leva tillsammans med sin make, så berömmer hon ändå Sveriges system.
– Jag kom hit och jag skulle få uppehållstillstånd, men om det hade varit i Uganda så hade jag fått betala massa pengar för att få det, men här fungerar systemet. Jag gillar Sverige för att systemet fungerar, allting fungerar, går du till exempel till kommunen så kommer ingen fråga dig efter pengar. Men i Uganda för att gå till vissa ställen så måste du muta någon för att ens bli insläppt.
Hon har fått vara med om en del överraskningar i form av kulturella skillnader mellan Uganda och Sverige.
– Det är annorlunda på så vis att du kan bo här men du känner inte dina grannar. Jag frågar Leif, "vad heter den grannen?". Då svarar han "jag vet inte". I mitt land så är vi vänliga, vi äter tillsammans, vi går och dricker kaffe hos grannar. Om det här hade varit i Uganda så hade jag känt varenda person som bor på gatan, jag hade känt minst 20 personer vid namn.
Maten skiljer sig också mycket.
– Jag blev förvånad över att folk äter potatis varje dag. De äter potatis på kvällen, imorgon potatis, hela veckan potatis, hela månaden potatis, hela året potatis. Folk äter potatis hela tiden. Men i Uganda har vi väldigt många olika saker vi äter. Det är sommar hela tiden så vi kan odla allting och allt är väldigt grönt. Vi kan odla mycket mat; matoke, kassava, potatis, jams, ris.
Hamiyat Nakigudde har också märkt en viss skillnad i mentaliteten hos ugandier och svenskar.
– I Uganda är folket fattigt men de är glada. Här i Sverige tänker folk på jobb och pengar. Folk måste vara glada och även om vi har problem så lägger man stressen åt sidan och är glad. Jag ser här att folk är stressade och oroar sig för mycket. I Uganda är folk glada, man kan inte se att de är fattiga när de går på gatan.
