GĂ„rden Ungstorp, med anor frĂ„n 1200-talet, ligger högt med fri sikt över Djursdalas böljande kulturlandskap. Runt knuten stryker vandringsleden Djursdalarundan, som familjen UngsĂ€ter ansvarat för sedan starten. Under Sveriges största lönn öppnade de 1996 konstgalleri i ett gammalt hönshus â som Thorsten ville jĂ€mna med marken.
Men det satte gode vÀnnen Henry Gustafsson, internationellt kÀnd för sina monumentala skulpturer och offentliga konst och lokalt Àlskad för sina vardagsnÀra bilder, och Thorstens fru Britt-Marie stopp för.
â Jag stod dĂ€r pĂ„ ett trasigt cementgolv, hönshuset var risigt och hade inga fönster, knappt vĂ€ggar. Men det fanns en sjĂ€l i huset, sĂ€ger Britt-Marie.
Efter mycket slit kom den sjÀlen fram och Galleri under Lönnen lockade under flera Är mÄnga konstintresserade.
Men det var dÄ. Att driva konstgalleri pÄ landsbygden tar kraft och energi. Nu finns annat fokus.
â Var sak har sin tid, sĂ€ger Thorsten UngsĂ€ter, som gör sitt bĂ€sta för att skala av i ett aktivt liv, dĂ€r inte minst alla föreningsengagemang tagit Ă„tskilliga av veckans timmar.
Bland annat har han varit med och bildat den Sevedebygdens Naturskyddsförening och var under nÄgra Är lÀnsförbundsordförande, han var ordförande i Djursdala hembygdsförening i 24 Är.
à ren som ordförande i olika föreningar tickar snabbt förbi 100 Är, om man plussar. "Men inget att skryta om", tycker Thorsten.
Först tÀnkte han bli journalist. "Passar inte dig", slog yrkesvÀgledaren fast. Efter handelsstudier pÄ 1950-talet, en kort tid pÄ bank i Vimmerby och som kontorsansvarig pÄ Södra Vi JÀrnhandel gjorde han lumpen som telegrafist och sedan gav han sig ut pÄ FN-uppdrag i Gaza.
Hemma i Sverige sadlade han om och utbildade sig först till skogvaktare och tjÀnstgjorde under nÄgra Är pÄ Vimmerbydistriktet som lÀnsskogvaktare.
â Sen fick jag ett toppenjobb, som ansvarig för naturvĂ„rdsförvaltningen i Kalmar lĂ€n och fortsatte med studier vid Stockholms universitet, varvade med tjĂ€nstgöring som âbyrĂ„kratâ pĂ„ lĂ€nsstyrelsen under nĂ„gra Ă„r innan jag kom tillbaka till Skogsstyrelsen och jag har ocksĂ„ gjort utredningar pĂ„ NaturvĂ„rdsverket.
MÄnga spÀnnande projekt med mÀtbart resultat finns i ryggsÀcken. "RÀdda Havsörnen", inventeringen av vitryggig hackspett, lÀnsansvarig för KulturmiljövÄrd i skogen.
â Vi la ut âörngottâ â kontrollerat slaktavfall â pĂ„ isen pĂ„ Krön. NĂ€r vi började, 1972, fanns tre-fyra par i hela Kalmar lĂ€n, idag 40â50. SĂ„ nog Ă€r havsörnen rĂ€ddad. Projektet RĂ€dda Uttern i SmĂ„land var ocksĂ„ lyckat. NĂ€r vi började var uttern hotad och det fanns 25-30 i hela Sverige. Idag har vi 30 bara i Vimmerby kommun, sĂ„ det Ă€r roligt.
Det skulle dröja fram till 2011 innan han fick se en livs levande utter i vilt tillstÄnd. En utterhona, med tvÄ ungar i slÀptÄg.
â Det var den största naturupplevelse jag varit med om, och dĂ„ har vi Ă€ndĂ„ varit pĂ„ viltsafari i Afrika.
Ett helt yrkesliv har han Ă€gnat sig Ă„t det som fĂ„tt hjĂ€rtat att klappa sedan han var liten â naturvĂ„rd och skogsfrĂ„gor. Allt började med en besvikelse för det omhuldade ensambarnet i Ungstorp.
â Jag var fem Ă„r, pappa skulle Ă„ka till Stockholm, mĂ€rkvĂ€rdigt pĂ„ den tiden, och jag sĂ„g fram emot presenten han skulle ha med sig. En grĂ€vmaskin i trĂ€, hade jag tĂ€nkt mig. SĂ„ kom han hem med en fĂ„gelbok. Jag kunde inte lĂ€sa, men jag Ă€lskade bilderna och jag tror att det var dĂ€r och dĂ„ mitt senare yrkesval avgjordes.
Barndomens fÄgelintresse har följt med.
â SĂ„ mĂ„nga skadade fĂ„glar, framförallt rovfĂ„glar, vi tagit hand om. Vi har haft flera tama ugglor, falkar och korpen Hugo...
Genom Ă„ren har det blivit orĂ€kneliga kĂ„serier och förelĂ€sningar. Det Ă€r inte lĂ€nge sedan SeglarsĂ€llskapet i Göteborg hörde av sig och ville höra Thorsten UngsĂ€ter kĂ„sera om tusenĂ„riga Kvilleken â han har varit tillsynsman för nationalparken i Norra Kvill och Kvilleken i 20 Ă„r, fram till december i fjol.
Hade ynglingen, som i ren förskrÀckelse slet ner bildvisningsduken pÄ en Röda Kors-auktion över alla auktionsalster nÀr han skulle förelÀsa om sina erfarenheter frÄn Gaza hört det, kanske han hade protesterat.
â Jag var sĂ„ nervös och har haft en fruktansvĂ€rd scenskrĂ€ck. Men idag skulle du kunna be mig prata i vilket sammanhang som helst.
Medicinen? Teater. UngsÀter var en av initiativtagarna till uppsÀttningen av Ett resande teatersÀllskap i Vimmerby 1982, det som sedan skulle bli Komedianterna.
â Gemenskapen har varit fin och scenskrĂ€cken blev jag av med. Och lite extra roligt Ă€r det att vi producerade den allra första teatern i dĂ„varande Sagobyn, nu ALV. Vi gjorde över 100 förestĂ€llningar med Pippi LĂ„ngstrump med Jan de Laval som regissör, en rad kĂ€nda proffs som Moniqa Sunnerberg, Meg Wetergren, Inga Gill och Suzanne Ernrup och framförallt lokala Gunnel Gustafsson som Pippi, vĂ€rldens bĂ€sta enligt Astrid Lindgren.
Under senare Är blev det Àven Teater under Lönnen, med bland annat Pelle Winters friarfÀrd och Mobergs Marknadsafton.
â Jag Ă€r impulsiv, fattar snabba beslut pĂ„ gott och ont. Utan en förstĂ„ende familj och en fru som i drygt 50 Ă„r backat upp det mesta hade det inte gĂ„tt.
KÀrleken slog ner 1962 pÄ en biologilektion pÄ Gamleby folkhögskola, dÀr Thorsten vÀckte uppmÀrksamhet genom att "svara sÄ intelligent pÄ en frÄga". LÄngt Àktenskap och tre barn blev resultatet av den utlÀggningen.
â Vi kom en timme försent till vĂ„rt eget bröllop, pĂ„ grund av snöstorm, sĂ€ger Britt-Marie, som fullt ut delar makens intressen, jobbat som sjuksköterska och haft nytta av sina kunskaper nĂ€r hon rĂ€ddat livet pĂ„ honom inte mindre tre gĂ„nger.
â Jag fick en hjĂ€rtinfarkt i trappan, en annan gĂ„ng ramlade jag i ladugĂ„rden och ett revben punkterade lungan och för en mĂ„nad sedan satte jag foten i en stövel med en geting i, dĂ„ var det riktigt kritiskt, jag Ă€r allergisk och ambulansen var mellan Virserum och Ă seda. Men Bitte gav mig en adrenalinspruta, fyller Thorsten i.
JodÄ, livet har varit spÀnnande. Och innehÄllsrikt. I hela karamellpÄsen.
