Frikyrkoförsamlingen har stått utan pastor sedan David Jarvis slutade och flyttade söderut i mars förra året. Sedan  dess har Hagakyrkan drivits av gemensamma krafter. 

– Man har jobbat utifrån konceptet Naturlig församlingsutveckling där styrelsen och medlemmarna tillsammans arbetar med vad man vill. Det har bland annat lett fram till att man beslöt sig för att man vill ha en pastor, berättar Torbjörn Mannehed.

Vi träffar honom en knapp vecka efter att han flyttat till Gamleby och installerats på sin nya tjänst. Lite ringrostig eftersom det var länge sedan den snart 60-årige stockholmaren senast arbetade som pastor. Mer än 30 år sedan, närmare bestämt.

– Jag är utbildad metodistpastor och blev klar när jag bara var 23 år. Jag hade egentligen velat bli ungdomspastor. I stället fick jag ta hand om två församlingar, en i Södertälje och en i Stockholm. 

Torbjörn Mannehed jobbade som pastor i fem år, men tyckte att det var jobbigt att så ung vara den som pekade ut riktningen för sina församlingar så han tog ett års tjänstledigt för att prova på att jobba inom psykiatrin. Där trivdes han bra och längtade inte tillbaka till jobbet som pastor. I stället vigde han sitt liv åt att jobba med människor i behov av stöd på olika vis. Förutom inom psykiatrin också på behandlingshem och senast som föreståndare för organisationen Hela människan i Enköping, där han hade hand om dagcenter och natthärbärge för hemlösa, missbrukare och kriminella.

Men Gamleby är långt ifrån outforskade trakter för Torbjörn Mannehed som bodde där mellan 1995 och 2008 tillsammans med sin familj. 

–  Vi hade vänner som vi var här och hälsade på och vi tyckte att det var så trevligt. Vårt äldsta barn skulle börja i ettan och vi tänkte att "tänk om våra barn kunde få växa upp så här", minns Torbjörn.

Till en början arbetade Torbjörn Mannehed på Stenbäckens behandlingshem i Vimmerby, därefter på Josua rehab i Ankarsrum innan familjen började längta tillbaka till storstaden.

Kontakten med Gamleby behöll Torbjörn genom vänner här och när tjänsten som pastor utlystes i våras blev han tipsad att söka.

–  Jag känner mig varmt välkommen här. Det är en fin församling och fina människor med mycket värme.

Senast han bodde i Gamleby var han med i Josuaförsamlingen men han har vid flera tillfällen besökt Hagakyrkan. Nu är han alltså den som, tillsammans med styrelsen och församlingen, ska peka ut församlingens framtida riktning.

–  För mig är kvaliteten viktig. Jag uppskattar att det finns en god gemenskap och många smågrupper. Jag vill att det vi gör ska vara äkta, vi ska inte bara säga saker utan också göra dem.

Hur församlingen ska växa vet han inte riktigt än, men han tror på att vara öppen utåt och inte ha en för hög tröskel för församlingens aktiviteter. Han nämner språkkafét som exempel.

–  Många som kommer dit har en annan tro och vi välkomnar såklart även dem och försöker inte pracka på dem vår tro. Verksamheten här handlar inte bara om gudstjänster och trosbekännelse utan lika mycket om ett socialt arbete och att se vilka behov som finns.

I dag har församlingen ungefär 75 medlemmar. Med andra ord inte fler än att den nye pastorn ska kunna skapa en personlig relation till alla.

–  Jag kommer att ringa upp eller besöka alla och har redan börjat, berättar han.

När vi träffar Torbjörn Mannehed förbereder han för sin första predikan.

–  Jag är lite ringrostig eftersom jag bara predikat en gång per halvår, i Equmeniakyrkan i Enköping. Det är viktigt att förbereda sig eftersom det är ett stort ansvar att predika. Ett ansvar man inte får ta för lätt på.

Hur ska en bra predikan vara?

–  Den får inte vara för lång. Kring 15 minuter är lagom. Den ska vara kärnfull, innehållsrik och genomtänkt och utgå från bibelorden. Och gärna vara lite personligt färgad. Jag följer kyrkoårets texter men ger exempel från verkliga livet också för att kunna tillämpa dem på hur vi har det i dag.