I trädgården har Martin Widmark byggt ett litet snickeri. "Jag delar jobbet mellan att snickra och skriva, det är rätt bra, de två ihop."
– Förra året hade jag varit författare i 20 år, så det skulle ha firats med buller och bång, men det blev inget förstås. Då har jag väl skrivit en typ 130 böcker på de 20 åren.
LasseMaja och Nelly Rapp är välkända bokserier som Martin Widmark skrivit. Hans böcker har både blivit julkalender, film och översatts till flera språk. Filmen "Nelly Rapp – Monsteragent" från 2020 som baseras på hans böcker tilldelades nyligen två guldbaggar.
Men hur började egentligen hans produktiva författarkarriär?
Martin Widmark arbetade som lärare i drygt 20 år. I mitten av karriären började han skriva barnböcker. Det hela började med att han skrev ner de historier som han brukade berätta för sin son och skickade in till ett förlag.
– Ungar är så himla bra, de är de bästa kritikerna man kan ha, för de läser ju inte vidare om det inte är bra eller om de inte tycker det är intressant eller roligt. På så sätt är det väldigt tacksamt och tryggt att skriva för barn, tycker de inte att det är bra så får du reda på det.
Martin Widmark bor i Stockholm, men under pandemiåret har han spenderat den mesta tiden i familjens hus i byn Brånhult.
Att du nu spenderat mycket tid här, påverkar det ditt skrivande på något sätt?
– Det är kanske inte trakten i sig, utan det är ju att man tvingas att gå ner i tempo och att det inte går att driva på, på samma sätt med möten och så. Det är jättespännande. Väldigt mycket går ju ut på att tempot ökar hela tiden, men när man får en sån här möjlighet att sänka tempot så märker man att man hinner med funderingar och kan tänka färdigt tankar, säger han och fortsätter:
– Jag tycker att det har varit ett väldigt spännande år rent författarmässigt och personlighetsmässigt och att få följa naturens växlingar och inte bara under en helg, få se hur mörkt det är i november och december. Tända upp i spisen och gå promenader och lapa det lilla solljus som finns.
Pandemin satte käppar i hjulet för planerna på ett kulturhus, men i år hoppas han kunna öppna.
– Det är tänkt som ett besöksmål; man kommer till LasseMajas deckarhus och går in och löser en massa mysterier tillsammans och man får se på teater.
Platsen blir hans barndoms stad Linköping.
– Jag har tänkt att en del av överskottet, när finansiärer och så har fått tillbaka sina pengar, ska gå till att bygga upp en läsfrämjande verksamhet i Linköping med omnejd.
Snickeriprojektet för tillfället består av ett kastrullskåp som ska placeras brevid vedspisen i huset.
Samhällsengagemanget är en tydlig drivkraft i hans brinnande intresse för barns läsförståelse. Han har bland annat dragit igång projektet "läsande klass" som uppmuntrar låg- och mellanstadielärare till att samtala kring texterna med eleverna.
– Det är ett fantastiskt land vi lever i med tanke på att du kan faktiskt bli precis vad du vill oavsett vad dina föräldrar har för bakgrund och var du kommer ifrån, men du måste kunna läsa. Men erövrar man inte en förmåga att läsa så stängs man ute från stora delar av samhället.
Vad tänker du om utvecklingen av läsförståelsen?
– Det är inte så märkligt egentligen, det är smartphones och allt vad det är som tar all uppmärksamhet. Lägger du inget krut på läsningen så kan du inte läsa till slut, det är inte konstigare än så. Men att det finns möjlighet att reparera och åtgärda är helt klart, så det är liksom inte kört.