Hasselört och buxbom är återkommande basväxter.
Det var resorna till värmen i Spanien som inspirerade Anne-Marie Brushane och hennes man att skapa en annorlunda villaträdgård, som de byggt upp under fyra decennier. För tio år sedan beskrevs hennes gröna oas med vajande palmer, rasslande gräs och formklippta växter i Vimmerby Tidnings bilaga Vimmerby Shopping under rubriken "En känsla av Medelhavet". En del är sig likt, annat har förändrats.
En vit mur, som efter 20 år börjat se ledsen ut med flagande puts och sprickor har ersatts av underhållsfri med samma känsla. Den vita marmorkrossen är borta, för att göra vintrarna mer lättskottade. Den mosaikklädda pool hon drömt om rimmar illa med senaste årens insikt om vatten som begränsad resurs.
– Jag vet inte om det är så mycket Medelhavet i den här trädgården längre, men det är ändå det vi alltid får höra. "Det är som utomlands".
Anne-Marie Brushane har byggt upp en vilsam trädgård med lummig grönska och klippta former. "Jag känner lugn när jag är här."
För Anne-Marie, som lever med sviterna efter en whiplashskada och tidvis begränsas av allvarlig migrän, är trädgården så mycket mer än ett snyggt och välansat uterum.
– Trädgården är läkande. Enda sättet att bryta ett skov för mig är aktiv vila. Jag kan gå ut blek och ljuskänslig och känna hur kraften återvänder och hur jag får loss låsningarna i nacken. I början av säsongen behöver jag nackstöd, men jag bygger upp styrka under sommarmånaderna. Och det bästa är att här glömmer man tid och rum. Jag kan tillbringa timmar ute i trädgården och den får mig att må bra – och jag märker ju att den har samma lugnande effekt på andra.
Alltfler frågar om de får komma in och titta, och Anne-Marie öppnar gärna upp för besök och delar med sig av sina kunskaper.
– Jag saknar trädgårdsutbildning, men har lärt mig under vägen. Jag har lärt mig att odla jorden, att se var växterna trivs. På pinnmo trivs nästan bara barrväxter, buxbom, murgröna och benved. Därför blir min trädgård aldrig någon visningsträdgård med mångfald. Samma basväxter i varje rabatt. Det gröna, som trivs överallt, men även magnolia och alunrot har hittat hit.
Växterna är dubbelt så höga som för tio år sedan. Nu behövs skylift för att klippa träden.
– Många tror att det inte finns plats för träd i en liten trädgård, men genom att stamma upp och forma funkar det bra och de behöver heller inte växa in på grannens tomt.
Men allt har en gräns. Just nu pågår en generationsväxling. Träd som vuxit sig alltför stora har fällts, och ersätts direkt med nya för att få tillbaka rumskänslan, svalkan och ljusspelet.
– Jag saknar att kunna gå under trädkronan innan den växt till sig. Det är bara att ha tålamod. Många vill få allt färdigt på en gång, även om de är unga. Jag tycker det ligger stor skillnad i att ringa en firma som kommer med fiberduk, stora maskiner, växter i full storlek och allt blir klart på momangen mot att själv sätta en liten planta i jord man vänt med grepen, berikat med kompost och kogödsel eller plantera det lilla trädet med en centimetertjock stam, se det stå och vaja i vinden, få stötta och pyssla om och glädjas när man ser hur det tar fart.
"Utan pulsklocka och stegräknare får jag min motion. I min mobil kan jag se att mina hundrundor och mitt påtande i trädgården ger en mil om dagen, det tror man inte."
Lugnet hon får i den lummiga grönskan är obetalbar. Ju mer komplex och kaosartad världen blir, desto skönare med något begripligt och överskådligt, säger hon.
– På tv hörde jag någon som sa att "alla längtar efter att resa nu", men då har de inte frågat mig. Jag skulle kunna betala för att stanna hemma i trädgården. Jag har rest färdigt.
Så talar den som har åtminstone en skärva av Medelhavet utanför dörren.
Detaljer som lyfter, ett spisgaller och en lykta förstärker den ombonade känslan.