Hasselört och buxbom Àr Äterkommande basvÀxter.
Det var resorna till vÀrmen i Spanien som inspirerade Anne-Marie Brushane och hennes man att skapa en annorlunda villatrÀdgÄrd, som de byggt upp under fyra decennier. För tio Är sedan beskrevs hennes gröna oas med vajande palmer, rasslande grÀs och formklippta vÀxter i Vimmerby Tidnings bilaga Vimmerby Shopping under rubriken "En kÀnsla av Medelhavet". En del Àr sig likt, annat har förÀndrats.
En vit mur, som efter 20 Är börjat se ledsen ut med flagande puts och sprickor har ersatts av underhÄllsfri med samma kÀnsla. Den vita marmorkrossen Àr borta, för att göra vintrarna mer lÀttskottade. Den mosaikklÀdda pool hon drömt om rimmar illa med senaste Ärens insikt om vatten som begrÀnsad resurs.
â Jag vet inte om det Ă€r sĂ„ mycket Medelhavet i den hĂ€r trĂ€dgĂ„rden lĂ€ngre, men det Ă€r Ă€ndĂ„ det vi alltid fĂ„r höra. "Det Ă€r som utomlands".
Anne-Marie Brushane har byggt upp en vilsam trÀdgÄrd med lummig grönska och klippta former. "Jag kÀnner lugn nÀr jag Àr hÀr."
För Anne-Marie, som lever med sviterna efter en whiplashskada och tidvis begrÀnsas av allvarlig migrÀn, Àr trÀdgÄrden sÄ mycket mer Àn ett snyggt och vÀlansat uterum.
â TrĂ€dgĂ„rden Ă€r lĂ€kande. Enda sĂ€ttet att bryta ett skov för mig Ă€r aktiv vila. Jag kan gĂ„ ut blek och ljuskĂ€nslig och kĂ€nna hur kraften Ă„tervĂ€nder och hur jag fĂ„r loss lĂ„sningarna i nacken. I början av sĂ€songen behöver jag nackstöd, men jag bygger upp styrka under sommarmĂ„naderna. Och det bĂ€sta Ă€r att hĂ€r glömmer man tid och rum. Jag kan tillbringa timmar ute i trĂ€dgĂ„rden och den fĂ„r mig att mĂ„ bra â och jag mĂ€rker ju att den har samma lugnande effekt pĂ„ andra.
Alltfler frÄgar om de fÄr komma in och titta, och Anne-Marie öppnar gÀrna upp för besök och delar med sig av sina kunskaper.
â Jag saknar trĂ€dgĂ„rdsutbildning, men har lĂ€rt mig under vĂ€gen. Jag har lĂ€rt mig att odla jorden, att se var vĂ€xterna trivs. PĂ„ pinnmo trivs nĂ€stan bara barrvĂ€xter, buxbom, murgröna och benved. DĂ€rför blir min trĂ€dgĂ„rd aldrig nĂ„gon visningstrĂ€dgĂ„rd med mĂ„ngfald. Samma basvĂ€xter i varje rabatt. Det gröna, som trivs överallt, men Ă€ven magnolia och alunrot har hittat hit.
VÀxterna Àr dubbelt sÄ höga som för tio Är sedan. Nu behövs skylift för att klippa trÀden.
â MĂ„nga tror att det inte finns plats för trĂ€d i en liten trĂ€dgĂ„rd, men genom att stamma upp och forma funkar det bra och de behöver heller inte vĂ€xa in pĂ„ grannens tomt.
Men allt har en grÀns. Just nu pÄgÄr en generationsvÀxling. TrÀd som vuxit sig alltför stora har fÀllts, och ersÀtts direkt med nya för att fÄ tillbaka rumskÀnslan, svalkan och ljusspelet.
â Jag saknar att kunna gĂ„ under trĂ€dkronan innan den vĂ€xt till sig. Det Ă€r bara att ha tĂ„lamod. MĂ„nga vill fĂ„ allt fĂ€rdigt pĂ„ en gĂ„ng, Ă€ven om de Ă€r unga. Jag tycker det ligger stor skillnad i att ringa en firma som kommer med fiberduk, stora maskiner, vĂ€xter i full storlek och allt blir klart pĂ„ momangen mot att sjĂ€lv sĂ€tta en liten planta i jord man vĂ€nt med grepen, berikat med kompost och kogödsel eller plantera det lilla trĂ€det med en centimetertjock stam, se det stĂ„ och vaja i vinden, fĂ„ stötta och pyssla om och glĂ€djas nĂ€r man ser hur det tar fart.
"Utan pulsklocka och stegrÀknare fÄr jag min motion. I min mobil kan jag se att mina hundrundor och mitt pÄtande i trÀdgÄrden ger en mil om dagen, det tror man inte."
Lugnet hon fÄr i den lummiga grönskan Àr obetalbar. Ju mer komplex och kaosartad vÀrlden blir, desto skönare med nÄgot begripligt och överskÄdligt, sÀger hon.
â PĂ„ tv hörde jag nĂ„gon som sa att "alla lĂ€ngtar efter att resa nu", men dĂ„ har de inte frĂ„gat mig. Jag skulle kunna betala för att stanna hemma i trĂ€dgĂ„rden. Jag har rest fĂ€rdigt.
SÄ talar den som har Ätminstone en skÀrva av Medelhavet utanför dörren.
Detaljer som lyfter, ett spisgaller och en lykta förstÀrker den ombonade kÀnslan.