"Jag är en väldigt öppen person och jag har inga problem att prata om kroppen, om kön eller känslor. Det tror jag är viktigt när man ska jobba med kvinnor och deras underliv och kroppar." säger Cecilia Stålhandske. Här i full gång med att coacha ett gäng mammor.
En grå novemberförmiddag kliver jag in i en träningssal på Body Gym & Relax för att fotografera Cecilia Stålhandske "in action". I salen ligger ett gäng mammor utspridda på rygg. Bredvid en mamma ligger en bebis, också på rygg, och plirar med ögonen. Cecilia sitter på knä i rummet och förklarar med lugn stämma hur det ska kännas när det knips och slappnas av på olika sätt.
När vi senare under dagen träffas hemma hos Cecilia så berättar hon mer om varför hon drog igång mammaträning för fem år sedan.
– Det var efter min egen graviditet. Jag fick ett kejsarsnitt som inte blev så bra och sökte lite hjälp kring det sen efteråt. Jag hade mycket problem dels med magen men jag hade också en ganska lång period efter som jag fortfarande kissade på mig, berättar hon och fortsätter:
– Det fanns där och då ingen person som jag kunde vända mig till och fråga om hur jag skulle göra när jag skulle träna efter graviditeten och det provocerade mig.
Då bestämde hon sig för att utbilda sig och nischa sig mot just kvinnors hälsa.
– Det blev på något sätt ett feministiskt uppvaknande. Det finns en tradition av att säga att "kvinnor har fött barn i alla tider och man får leva med problemen". Det är möjligt att det är vanligt att tusentals kvinnor har problem med sina kroppar – men det är inte normalt. Hade det varit män som fött barn så hade det sett ut på ett annat sätt.
Under våren 2020 var Cecilia permitterad, så då passade hon på att läsa en termin psykologi. Nu blir det ytterligare en termin med studier till våren. Att vara tillbaka i skolbänken passar henne bra – hon gillar nämligen att nörda ner sig i vetenskap.
Efter fem år på Body Gym & Relax har Cecilia bestämt sig för att göra något annat.
– Jag har varit där i fem år och haft jättefina och jätteroliga år, men jag känner mig klar med det just nu, säger hon och fortsätter:
– Det känns lite ångestfyllt att veta att jag inte ska ha mammagrupper på kanske ett halvår i alla fall. Men jag känner mig inte klar, jag har inte jobbat klart med kvinnohälsa eller med kvinnor och träning efter graviditet.
Hon har återgått till läraryrket och undervisar halvtid i svenska på Hultsfreds gymnasium. Dessutom så pluggar hon psykologi.
– Jag har en hemlig dröm om att fortsätta jobba med coachning som terapeut eller samtalsperson av något slag.
Men det närmsta målet är att slutföra tre terminer psykologi, för att kunna bli legitimerad psykologilärare på gymnasienivå.
Löpning och skrivandet är viktiga saker för Cecilia. "Det mesta jag skriver kommer jag på under tiden när jag springer, sen kommer jag hem och sätter igång och skriver. Skrivandet är lite min kanal för att få ut saker."
För den som gått på ett av Cecilias träningspass, sett hennes sprudlande energi på en spinningcykel eller hört hennes lugna röst på en mammagrupp, så är det svårt att tro att träning inte alltid varit en viktig del i hennes liv.
– Jag tyckte inte alls att det var kul att träna som barn och ungdom. Jag red när jag var yngre, men jag tyckte aldrig att idrotten var rolig i skolan, jag var dålig och blev vald sist.
Det var först sent i gymnasiet som hon började träna, men då mer periodvis än regelbundet.
– Då ville jag egentligen bara träna för att jag inte tyckte om mig själv, alltså jag ville oftast gå ner i vikt. Jag gick ner i vikt och upp i vikt och hade väldigt dåligt självförtroende och självkänsla.
Det var först när hon hittade till löpningen för 11 år sedan som hon hittade glädjen och den mentala biten i träningen.
– Jag lärde mig nog tack vare träningen ett sätt att jobba med mig själv som människa.
Cecilia Stålhandske blickar framåt, nu närmast väntar flytt till hus. "I framtiden tror jag absolut att jag jobbar som lärare, förhoppningsvis både i svenska och psykologi. Sen har jag väl någon känsla av att jag också kommer att jobba med träning eller coachning, sen vet jag inte exakt var eller hur – det får framtiden utvisa."