Trion Kjell Nilsson, Håkan Larsson och Hans Karlsson hade nog inte setts tillsammans på åtminstone 20 år så det fanns en del att ventilera. Vi mindes tiden då Bökensved fortfarande hade kolstybbsbanor och då all ishockey spelades utomhus, man huttrade på pressläktaren och blyertspenna var det enda som funkade i minusvädret.
Vi snackade om 50-talets fotbollsderbyn mellan IFK och VAIS som kunde dra ett par tusen åskådare med stjärnor som ”Nille” Södergren, Ove Thörnlöf, Stig Sandström, bröderna Rolf och Bosse Bladström i VAIS samt IFK-arna Lasse Hyllman, Pelle Johansson, ”Berget” Holst, bröderna Claes och Kay Foberg. Och när vi talade om gamla profiler dök löparen och senare IFK-ordföranden Lennart ”Kirre” Nilsson upp.
– ”Kirre” var ju en talang som löpare och någon gång i mitten på 1950-talet lyckades vi lägga in ett 800-meterslopp i halvtid på en division 3-match. Vi trodde att ”Kirre” skulle klara av att slå Smålandsrekordet för juniorer och det gjorde han också, konstaterade Håkan Larsson.
Friidrotten var rätt stark på den tiden och VIF arrangerade en årlig stor gala med både svenska och internationella stjärnor som dragplåster. I början av 1970-talet var Bökensved skådeplats för dueller mellan diskusjättarna Ricky Bruch och Jay Silvester. En annan gren som lockade var stavhoppet där Kjell Isaksson var det stora namnet. VIF:s egen Birger ”Bian” Johansson var en duglig hoppare och eftersom han jobbade som vaktmästare på Bökensved såg han förstås till att stavhoppsgropen var i bästa skick.
Samtalet rörde sig lite strukturlöst kring dåtidens många personligheter inom Västerviksidrotten, nästan alla med tillhörande smeknamn. Bland dessa brottaren Sten ”Nubben” Sjöberg, tennisspelaren Lasse ”Slasken” Andersson, bowlarna Torsten ”Trill-Pelle” Pettersson, Otto ”Smed-Otto” Carlsson, Harry ”Barret” Gustavsson och Nils ”Nish” Andersson, den sistnämnde även stadskamrer, simningens Lennart ”Necko” Nilsson och handbollens Nils ”Glasis” Andersson.
Klart att Västerviks-Tidningen avhandlades. Där fanns det också gott om starka profiler. På den tiden undertecknades artiklarna med signaturer. Vi pratade bland annat om ”Berget” (Arne Holst), ”Jimmy” (Folke Magnusson) och ”Löparn” (Stig Carlsson). Det var först en bit in på 1970-talet som signaturerna försvann och ersattes med födelsenamn.
I början på 70-talet fanns Sveriges bästa fotbollslag, Åtvidabergs FF, inom tidningens spridningsområde så det blev många resor till Kopparvallen. En av de mest minnesvärda var en oktoberkväll 1973 då ÅFF mötte Bayern München med Sepp Maier, Franz Beckenbauer och Gerd Müller i spetsen i Europacupen för mästarlag. Efter 3–1 till tyskarna i första mötet vände Åtvidaberg på steken, bland annat med två mål av Gamlebykillen Conny Torstensson. Det gick till förlängning och straffar.
Där blev Gunnebosonen och förre VAIS-aren Leif ”Kaggen” Franzén syndabock då han missade den femte och sista straffen för ÅFF.
– Samma vecka startade vi på VT en ny serie på första sidan, ”Veckans aktuella intervju”, och jag fick i uppdrag att ringa upp ”Kaggen”, mindes Hasse Karlsson.
I media hade han porträtterats som ”en glad skit” som tog det hela med en klackspark. Det var knappast sant, i VT-intervjun berättade ”Kaggen” att han låg sömnlös i flera nätter efteråt.
Tyskarna räddade sig vidare med en hårsmån, värvade därefter Conny Torstensson och vann hela Europacupen.
Det känns som en evighet sedan.
Vi bevakade även Vimmerby noga förr i tiden och påminde oss nu om Sture Fröbergs insatser på 110 meter häck. Han var under flera år given i landslaget. Och så mindes vi den fine motorkillen Conny Samuelsson från Vimmerby och Rumskulla. Conny var duktig i speedway i Njudungarna (Vetlanda) men ännu bättre i isracing där han kämpade med ryssarna om VM-medaljerna.
Vidare i nostalgin: Vimmerby fick ju fram en fotbollsmålvakt av högsta klass, Lennart Andersson som blev allsvensk i IFK Norrköping. Sin aktiva bana avslutade han för övrigt i IFK Västervik.
Dessa och många andra från Tjust och Vimmerby skrev vi mycket om på ”den gamla goda tiden”.
