Så fort Agneta kör ut med fyrhjulingen kommer nyfikna hästar springandes. Det kan vara mat gång.
Ridskolan i Källeberg ägs och drivs av Agneta Egermo, men gården är så mycket mer än bara en ridskola. Det är en tävlingsklubb, en avels- och kursgård, ett hem och en samlingsplats för hästtokiga människor.
– Vi är en väldigt aktiv förening och många av våra medlemmar har varit med i många år, säger Egermo när vi står inne i ridhuset där man gör ett sargbyte.
Tillsammans med medlemmarna – eldsjälarna– har den gamla ridhussargen plockats ner och en ny påbörjats.
– Här ska vi gjuta en grund vi kan fästa sargen i sedan, säger hon och pekar på den form som byggts längs ridhusväggarna.
– Vi är mest kvinnor som hjälps åt. Det tycker jag är lite kul.
Verksamheten tillhör dem som inte direkt påverkats av pandemin, mycket på grund av det går att rida utomhus eller i ett luftigt ridhus.
– Det här är en sån sak som många har kunnat göra och haft ett behov av att kunna få göra.
På gården finns ett 30-tal hästar. En stor del av verksamheten är avel och utbildning av unghästar, men en av anledningarna till att klubben är populär är tillgången till storhästar.
– Vi har och har alltid haft många storhästar och eleverna får rida på alltifrån våra tävlingshästar till yngre hästar som är under utbildning. Det blir främst dressyrträningar men många gillar också att gymnastikhoppa lite ibland. Sen har vi såklart rena hoppgrupper också.
Medlemmarna skiljer sig också från den klassiska ridskolan som många kanske tänker på.
– Vi har fler vuxna är barn, betydligt fler. Många av dem är 50+.
Flera har ridit i hela sina liv men har – av olika anledningar– valt bort att skaffa egen häst. Istället rider de ute hos Agneta och väljer då också att rida flera gånger i veckan.
– Många som rider här är väldigt duktiga och de tycker det är trevligt att rida två till tre dagar i veckan men slippa alla bestyr och kostnader som kommer med att ha egen häst.
Avelshingsten Limbo som må se lugn ut på bilden men han passade på att visa upp sig ordentligt för alla damer som ville se.
Eftersom många av medlemmarna är vuxna blir det ännu tydligare att de också medvetet har valt klubben. Inte för att det är bekvämt eller nära utan för att de trivs där.
– Jag tror att man väljer att vara med oss för att det är inga schismer, det är coolt liksom. Storklubbarna har helt andra möjligheter att satsa men vi är som en familj. En stor del av gemenskapen är också att vi gör saker tillsammans – och så lite fika på det, säger Agneta Egermo och skrattar.
