– Det känns väldigt skönt och gött att komma ut i skogen igen, sen får vi se hur dagen går, säger hon när vi åker på mindre grusvägar för att komma till den första såten som ska sökas av den här premiärmorgonen, lördag den 8 oktober.
Sen i fjol är 8 oktober fast premiärdag för älgjakten i södra Sverige. Tidigare var det andra måndagen i oktober.
Jaktlaget består av dussintalet medlemmar och har runt 600 hektar att jaga på. Alicia Carlsson har varit med i laget sen hon tog jägarexamen för tio år sen och blev medbjuden av jaktledaren Sven-Erik Johansson.
I framsätet sitter pappa Ronny och brorsan Daniel som också är inbitna jägare.
– Det är vi i hela familjen, det är därifrån det kommer. Jag var i tio-tolvårsåldern när jag följde med farsan på älgjakt innan jag tog jägarexamen, sen har det fortsatt med skytte och hundar också, berättar Alicia Carlsson.
Bak i bilen flämtar två av hennes sina tre hundar ivrigt. Bonzo, som är en blandning av Jämthund och Wachtel, och Karelska Björnhunden Zorro. Det är Zorro som ska få första chansen att hitta älg. Även hjort, vildsvin och räv är tillåtet att skjuta. Men Zorro jagar bara älg och hjort.
– På gris är det bara eftersök som gäller, han tycker inte om friska grisar, men eftersök är han galant på, säger hon när vi kommit ut på ett stort hygge med frötallar och väntar på att jaktledaren ska ge klartecken att släppa hunden.
Alla skyttar måste vara på sin plats och den andra hundföraren som går i en annan del av såten ska vara redo.
Det har blivit en hel del fällda djur genom åren för Alicia Carlsson.
– Ingen älg än så länge, man kan alltid hoppas att det är dags i dag. Jag har haft oturen att älgarna kommit när det är fullskjutet och man inte längre får skjuta just den älgen. Annars har det blivit gris, rådjur och dov- och kronhjort, säger hon.
Vanligtvis jagar hon med jaktlaget i Vimmerby och ett jaktlag i Venatrakten, men det blir också jakter på andra håll.
– Det blir lite olika, folk ringer och frågar om man kan komma med hund, sen har jag varit medbjuden till Åtvidaberg och jag har varit uppe i Jämtland en sväng. Där höll jag nästan på att bli nersprungen av en stor älgtjur men han vände precis innanför mig.
Nu när jaktsäsongen är igång på allvar blir det jakt varje helg fram till januari för Alicia Carlsson och kanske nån kväll i veckan också för grisjakt, även om den jakten främst hör den ljusare årstiden till.
Hon beskriver att det är gemenskapen med jaktkamrater, att vara i naturen och stämningen runt själva jakten som skapar och bygger passionen.
– Och spänningen också förstås, sen är löshundjakten det jag brinner mest för. Det är lite mer spänning och fart på`t än att bara sitta på ett pass och så glädjen över jobbet man lagt på hunden, det går åt mycket träning och tid till dem, säger hon.
Mest laddat blir det när ett vilt närmar sig passet.
– Det är svårt att beskriva, det är en häftig känsla. Det är mycket att tänka på också, finns kulfång, är det rätt djur? Var är hunden? När det är klart då kan det bli en riktigt darrig anspänning.
– Visst tänker man på djuret också. Det är ändå ett levande djur man skjuter, men jämfört med hur många djur som föds upp har vilda djur det väldigt bra, tycker Alicia Carlsson.
Zorro får direkt väderkorn på nåt när hon släpper honom. Vad vet vi inte.
– Han är inte hundra rådjursren, men det är bra om han låter bli det där vad det än är. Asfaltsvägen går precis där ute och på andra sidan är det grannens mark.
Zorro springer i en stor cirkel över hygget och ger sig sen in i slyig ungskog. Vi följer efter. Alicia har kontakt med jaktkamraterna på radion och kollar regelbundet hundens position i sin GPS.
Han förblir tyst. Det fanns inget vilt inne i dag.
När laget återsamlas vid "Taxkorsningen" läggs nya planer upp. Säsongen har ju bara börjat.