Annelie Svensson står på gårdsplanen hemma på sin gård och leder en körkurs för de som vill lära sig använda hästar till brukskörning.
Själv har hon växt upp med häst på en gård i Målilla och gick hon sin första körkurs som tioåring.
När hon hittade gården i Fjälster mellan Vimmerby och Tuna var kravet att skogen skulle ligga i anknytning till gården för att kunna arbeta med häst på ett enkelt sätt.
Idag finns tre ardenner och två Gotlandsruss på gården förutom hund, höns, katt och kanin.
Annelie Svensson är välkänd i turismsammanhang då hon i tio år bedrivit bo på lantgård, något som den här sommaren utökats med en ny campingstuga.
Förutom körkurser bjuder hon in till barndagkollo och vandringar med mindfulness. Hon tar emot företag, svensexor och möhippor som ges en rad utmaningar i det som var självklart att kunna i det gamla bondesamhället. Nu planerar hon också att erbjuda "ponnywalk", ett nytt motionssätt att tömköra häst i powerworktempo.
– Jag trivs med sociala möten, säger hon om den utåtriktade verksamheten hon byggt upp.
Sedan ett par år tillbaka tar hon däremot inte emot andras hästar för inkörning, allt beroende på en skada hon ådrog sig 2018, då en fallande vattentank, skadade hennes axel.
Efter en vinter med jobb i Värmland där särbon bor, har hon – och djuren – flyttat hem till en som hon beskriver väldigt annorlunda sommar på grund av pandemin.
Vid sidan om gården är hon en mångsysslare med en rad olika yrken i bagaget. För närvarande arbetar hon som väktare.
I grund och botten är hon ekonom och administratör, vilket hon jobbade med i 20 år.
– Men 2006 gick jag in i den berömda väggen, säger hon om livet vid 37.
– Jag kunde exempelvis köra bil i en rondell men hade glömt vad jag skulle. Jag har lätt för siffror men mindes plötsligt inte telefonnummer.
Mitt i allt kom beskedet att hennes pappa var döende i cancer.
Idag tackar hon hans läkare, som läste mellan raderna, och som såg även hennes mående.
Han berättar att läkaren ville att hon skulle komma till vårdcentralen och att hon gick dit.
– Jag visste inte varför han ville träffa mig. Han sa han ville sjukskriva mig. Men jag kände mig ju inte sjuk och hade precis fått en fast tjänst.
Hon säger att det gick ett år innan hon själv insåg vad läkaren förmedlat.
Vad säger du till dem som känner igen sig?
– Tro inte du kan förklara vad det innebär eller vad det är. Man måste ha upplevt det. Det jag upplevt önskar jag inte min värsta ovän.
Hon betonar vikten av återhämtning, bland annat att vistas ute i naturen och gärna umgås med djur i kombination med rörelse.
– Njut av varje dag i tacksamhet, summerar hon.
Hon berättar att läkaren fick henne att söka en utbildning, vilket blev till naturupplevelseguide.
– Vid ett informationsmöte inom Vimmerby besöksnäring 2009 där det uppmanades att hitta fler entreprenörer för att få turisterna att stanna lite längre, väcktes en idé till det som idag erbjuds på Eriksgården, säger hon.
Annelie Svensson berättar att hon började köra med häst och vagn i Vimmerby och iordningställde nio bäddar på husets övervåning för bo på lantgård.
– Det jag gör nu beror på att jag blev sjuk och träffade den kloka läkaren som såg vad jag behövde. Nu jobbar jag med det som jag verkligen gillar, säger hon om sin livsstil, trots att det innebär mycket jobb och mindre ledighet.
