Kristina Allvin Àr född och uppvuxen i Solna, och nyinflyttad i VÀstervik, efter sju Är Stockholm. Hon har dÀremot bott i VÀstervik tidigare, och dessförinnan i Vimmerby.
NĂ€r hon först flyttade till Vimmerby â för kĂ€rlekens skull â dröjde det inte lĂ€nge innan hon startade hudvĂ„rdssalongen Bellissimo, som hon drev i mĂ„nga Ă„r.
â DĂ„ fanns det ingen hudterapeut, sĂ„ jag fick lĂ€ra upp andra, och fick ta in vikarier frĂ„n Högsby och Kalmar, berĂ€ttar hon.
Ett period i livet vÀntade hon barn, pluggade till pedagog, drev salong, och jobbade pÄ förskola. Samtidigt. Hon ler lite Ät minnet.
â Jag Ă€r stolt nĂ€r jag tĂ€nker tillbaka, jag tycker inte att man ska begrĂ€nsa sig. Man behöver inte vĂ€lja, man fĂ„r ju ut olika saker av olika yrken. SĂ„ nu Ă€r jag tillbaka som pedagog hĂ€r i VĂ€stervik, berĂ€ttar hon.
Att det var VÀstervik hon skulle ÄtervÀnda till var sjÀlvklart.
â HĂ€r kĂ€nner jag frihet och lugn. FrĂ„n början var det havet och vandringen som hĂ€grade, och jag trivs jĂ€ttebra hĂ€r. Jag Ă„ker ofta till GrĂ€nsö, det Ă€r fantastiskt â man fĂ„r space. Och nĂ€r jag ska ta mig till jobbet kan jag cykla lĂ€ngs vattnet: det Ă€r livskvalitet.
Det Àr ocksÄ i VÀstervik, pÄ Kvarngatan 9, som Kristina och Nathalie Liljegren kommer att hÄlla vernissage senare i höst.
De lÀrde kÀnna varandra i Vimmerby, nÀr Kristina höll klasser i gravidyoga för tretton Är sedan. NÀr Kristina sedan flyttade till VÀstervik valde Nathalie att Äka frÄn Vimmerby för att fortsÀtta delta i hennes yogaklasser. Sedan gick tiden. Förra hösten var de i Stockholm samtidigt och bestÀmde sig för att ses.
â Vissa personer fĂ„r man saker att hĂ€nda tillsammans med. Vi trĂ€ffades och började prata om hur vi bĂ„da tycker att det Ă€r sĂ„ roligt och lustfyllt med konsten, och sen har det rullat pĂ„ av sig sjĂ€lv, sĂ€ger Nathalie.
Vimmerbytjejen Nathalie Àr civilekonom och nationell tjÀnstechef för affÀrsrÄdgivning pÄ Ludvig och Company, men konsten har alltid funnits i hennes liv.
â Jag stod egentligen i valet och kvalet nĂ€r jag skulle plugga vidare, för jag mĂ„lade mycket nĂ€r jag var ung. DĂ„ var det mest skisser och kol, berĂ€ttar hon. Efter utbildningen blev det mindre tid till konsten. Sen kom pandemin och dess restriktioner, och tid fanns i överflöd.
â Jag Ă€r van att ha flera hundra procent att göra, och fick den hĂ€r extra tiden, och dĂ„ hade jag ju hur mĂ„nga Ă„r som helst att âmĂ„la urâ mig, sĂ€ger Nathalie med ett skratt.
Att de skulle ha en utstÀllning bestÀmde de i vÄras. De knallade helt enkelt in i konstnÀren Jan Wibergs ateljé.
â Vi Ă€r bĂ„da vĂ€ldigt öppna personer, öppna för möjligheter som kan dyka upp, och pĂ„ den vĂ€gen Ă€r det, sĂ€ger Nathalie.
Natalie har ocksÄ jobbat i VÀstervik sedan 2016.
â Och jag och VĂ€stervik klickar vĂ€ldigt bra. Det Ă€r en liten men fin stad, man fĂ„r flow och energi. Det kĂ€nns lite som att vara pĂ„ semester hela tiden, sĂ€ger hon.
UtstĂ€llningen de nu gör ihop har fĂ„tt namnet âI want it all â and I want it nowâ.
â Vi Ă€r bĂ„da sĂ„dana personer som gör allt och lite till. Vi vill göra allt pĂ„ samma gĂ„ng. Det som Ă€r sĂ„ hĂ€rligt med konsten Ă€r att man inte behöver vĂ€lja bort nĂ„gonting, sĂ€ger Nathalie, som beskriver sin konst först och frĂ€mst som lustfylld.
â Jag kommer sĂ€kert förĂ€ndras i mina tekniker framĂ„t, men nu var det saker som bara skulle ut. Nu Ă€r det mer fĂ€rger Ă€n jag sjĂ€lv kanske tycker om, men ocksĂ„ lite finstĂ€mt och abstrakt, med överdrivna proportioner och ocksĂ„ detaljer, sĂ€ger hon, och sammanfattar det med orden âlite för stort, lite för starktâ.
â Om man tittar pĂ„ andra utstĂ€llningar, sĂ„ brukar det vara tematiskt: man ska ha en mild period, sedan en akvarellperiod, och sĂ„ vidare. Men varken jag eller Kristina har nĂ„gra begrĂ€nsningar, för det behöver man inte ha i konsten. Det finns inget tema, utan det Ă€r suget efter att fĂ„ skapa som styr, förklarar Nathalie.
Kristina beskriver sitt konstnÀrskap som ett stÀndigt pÄgÄende lÀrande, och nÄgot som nÀrmast kan liknas vid meditation. Motiven inspireras ofta av hennes resor till Portugal, eller av Lalehs lÄtar, som Àr en stor inspiration. BÀst sammanfattar hon det nÀr hon berÀttar om den gÄngen hon gick en akvarellkurs.
â Och uppgiften var att bara mĂ„la en blomma⊠Men dĂ„ ville ju jag mĂ„la flera olika blommor, som spretar Ă„t olika hĂ„ll!
NÀr Kristina berÀttar om sitt yrkesliv Àr det svÄrt att ÄterberÀtta en rÀttvisande bild av en sÄ mÄngfacetterad person. Men för att nÀmna nÄgra höjdpunkter har hon jobbat med bÄde Àldre och yngre barn, med arbetsmarknadssatsningar, sminkat Fröken Sverige-kandidater, och anordnat yogaresor till Portugal. Hon har jobbat med retreats i bÄde Frankrike och Costa Rica, och som egenföretagare anordnade hon tjejkvÀllar och modevisningar i Vimmerby och Hultsfred.
â Jag provade kontorsjobb en gĂ„ng. Det var det vĂ€rsta jag gjort, sĂ€ger hon med ett skratt.
Hon berÀttar att bÄde hudvÄrden och yogan handlar om att förstÀrka mÀnniskors kvalitéer.
â Man behöver inte hamna i ett fack. Jag placerar inte in andra i fack, jag fokuserar inte pĂ„ kön, Ă„lder, etnicitet. Jag fokuserar pĂ„ deras drömmar, sĂ€ger hon, och fortsĂ€tter:
â NĂ€r jag sminkade folk, och nu nĂ€r jag mĂ„lar, sĂ„ slappnar en del av hjĂ€rnan av. NĂ€r jag jobbar med barnen anvĂ€nder jag en annan del av hjĂ€rnan. VĂ„ra tankar Ă€r viktiga, det Ă€r de som bestĂ€mmer hur vi ska ha det. Vi har ett ansvar för att göra oss sjĂ€lva lyckliga. Jag kan ocksĂ„ vakna pĂ„ morgonen och ha en dĂ„lig dag, men dĂ„ tĂ€nker jag âvem ska göra mig lyckligâ? Jo, det Ă€r ju jag sjĂ€lv.
Var kommer dÄ drivkraften ifrÄn? Den Àr medfödd, gissar Kristina. Och pÄ senare Är har hon vÀrdesatt den alltmer. BÄde pilgrimsresan till Santiago de Compostela för tio Är sedan, och knÀoperationen förrförra Äret, har gjort att hon tar vara pÄ livet Àn mer.
â Det har gjort att jag följer mitt hjĂ€rta Ă€nnu mer, och verkligen gör det jag vill göra. Jag fick jobba hĂ„rt med rehab och kan Ă€ntligen dansa zumba igen. Barnen Ă€r utflugna, sĂ„ nu lever jag lite som en tonĂ„ring sjĂ€lv, sĂ€ger hon med ett leende.
Nu planerar hon att bo i VÀstervik fram till pensionen, och dÀrefter bosÀtta sig i Portugal.
â Jag har börjat lĂ€sa portugisiska. Jag hittade lĂ€raren pĂ„ nĂ€tet och nu lĂ€ser jag digitalt tillsammans med andra, som redan Ă€r pensionĂ€rer, sĂ€ger Kristina, som om det vore den mest naturliga saken i vĂ€rlden.
â Man mĂ„ste vĂ„ga tacka nej till saker, men ocksĂ„ vĂ„ga tacka ja, konstaterar hon.