Drömmen om ett eget Katthult fanns på andra sidan kommungränsen i Sund, Locknevi socken.
Mariette Fröberg och Staffan Mårtensson från Västervik hade sökt efter en möjlighet att flytta ut på landet under några år men olika omständigheter kom iväg. Kolonilotten hade de maxat och längtan var starkare än någonsin men drömgården på landet lyste med sin frånvaro på Hemnet. Men så plötsligt kom allt att ändras.
– Det är en riktig solskenshistoria. Jag har en kollega som hade hört att vi letade hus på landet. Hon bor i Hultserum och berättade att det fanns en gård till salu i Sund. "Va, sa jag, det har jag inte sett på Hemnet". "Nej men det här ligger i Vimmerby, precis på gränsen", sa hon. Så vi åkte dit samma dag, berättar Mariette Fröberg.
Över kommungränsen for de och möttes av drömmen i Katthultsformat.
– Vi kände direkt att här vill vi bo. Vi la ett bud och sedan fick jag prata med ägaren, och han fastnade för oss så vi fick köpa det. Så nu bor vi här och jobbar i Västervik – tack vare konstiga tillfälligheter.
Med konstiga tillfälligheter åsyftas det faktum att det ska visa sig att Mariette i princip kommer ifrån Sund, utan att hon själv riktigt visste om det.
– Min mamma är sjuk och jag tillhör en av dem som idag ångrar att jag inte frågade mer om mormor och mammas barndom. Men här minns man min mormor Rut och morfar Knut och min mamma Eivor. Man minns att de köpte en gård i Lill-sund 1948 och att mamma och hennes syskon har vuxit upp där.
En lyckans dag. Mamma Eivor orkade och fick följa med ut till Sund och sina barndomstrakter. "Jag vågade knappt hoppas på att hon skulle orka med att åka hit. Men hon klarade det. Nu är cirkeln sluten på riktigt", skriver Mariette i ett sms.
På grund av mamma Eivors tillstånd blir det mycket vakande vid hennes sida men även då finns det anledning att få njuta av gården i Sund.
– Mamma följde inga speciella drömmar, som så många andra i den generationen, och nu får jag leva lite åt henne också. Men om hon orkar ska jag ta med henne ut till Sund, om hon så ska ta sina sista andetag där. Jag vet att hon vill det.
I sitt sökande efter mer historia om gården de köpt gjorde de även en annan spännande upptäckt.
– Vi såg på kartor att det heter "Prästgården" och namnet har funnits i generationer men ingen verkar veta varför. Det ser inte heller ut som en.
Västerviksparet Mariette Fröberg och Staffan Mårtensson hittade lyckan i Sund, Vimmerby. "Vi kände direkt att här vill vi bo", säger Mariette.
Paret skrev därför till Länsstyrelsen, för att få veta mer om gården, som svarade att det finns en uppgift om att gården fick sitt namn efter frikyrkoprästen Adolf Pettersson.
– Vi ska göra allt vi kan för att få reda på mer och vi vill också ansöka om adressbyte för att försöka bevara det som står på kartor, säger Mariette.
Men innan dess satsar paret på att bo in sig och skapa sig det hem på landet som de sökt så länge.
– Det här är ett livsprojekt och ett äventyr utan dess like och jag nyper mig själv i armen flera gånger varje dag. Vi har så många planer och vill göra det så vackert och blomstrande som vi bara kan. Vi är jätteintresserade av odling och vill bli ännu mer självförsörjande.
"Jag känner sån lycka när jag går runt och tittar på gamla gärdesgårdar och redskap de använde förr. Det är så underbart", säger Mariette Fröberg.
Tidigare har paret varit självförsörjande på bär, frukt och grönsaker på deras kolonilott men nu vill de ta ett steg till. Drömmen är en liten gårdsbutik i framtiden.
– Vi vill visa människor att man kan leva enkelt men ha det så bra. Leva nära djuren och naturen och göra det miljövänligt. Vi vill vara goda förebilder för våra barn och barnbarn.
Gården är under avstyckning. Därefter kommer paret återuppta processen att ändra adressen till Prästgården.
Efter både slumpen och tillfälligheter fann alltså paret Fröberg-Mårtensson sin dröm på landet.
– Jag tänker att jag är tillbaka där mamma började, när hon är på väg härifrån. Jag har kommit hem och cirkeln har slutits, säger Mariette.