Eva Bertilsdotter, Horn och Magnus Karlsson, Högsby, båda kyrkogårdsarbetare i Vimmerby: "Pappa. Han ligger här där jag jobbar, och jag tycker det är fint att kunna gå förbi och prata lite med honom. (Eva). "Jag tänker lite extra på min mamma Inger, som gick bort 2013" (Magnus).
En älskad bror, en kär livskamrat, en saknad pappa eller mamma. Var tredje svensk besöker en kyrkogård i allhelgonatid för att hedra sina bortgångna kära, visar undersökningar. Eva Bertilsson, Horn, är kyrkogårdsarbetare i Vimmerby. "Pappa", blir svaret.
– Han ligger begravd här och det är fint att jag kan gå förbi och säga "hejsan svejsan" när jag vill. Den här helgen är ganska viktig, tror jag. Vi får ett tillfälle att stanna upp och reflektera. Det behövs i dagens samhälle där allt går så fort.
I en annan del av kyrkogården står Vimmerbyborna Arne Wallerstedt och Karl-Gunnar Åkesson och småpratar.
– Man har kommit upp i den åldern när man känner nästan alla här, säger Karl-Gunnar, som precis varit och gjort fint på sina föräldrars grav och är på väg vidare till sina båda äldre bröder.
Karl-Gunnar Åkesson och Arne Wallerstedt, Vimmerby: "Jag kommer från mina föräldrars grav och är på väg till mina två äldre bröder. Alla helgons dag tycker jag är fint, det är en mörk tid och vi behöver ljuset." (Karl-Gunnar). "Det är mängder, men närmast är ju morsan och farsan. Det är alltid fint med allhelgona, jag tycker om att gå här och se ljusen" (Arne).
Arne Wallerstedt instämmer. Åren ger insikter.
– Det är många jag kommer ihåg, när jag går här. Och vid det här laget har jag överlevt både morsan och farsan. De blev 74 och 79 år, själv har jag fyllt 83.
Karin Faaij Hultgren, Vimmerby, kommer med ljus och röd pelargonstjälk under armen, på väg till pappa Stig.
Karin Faaij Hultgren, Vimmerby: "För min trygga, stabila, lugna pappa Stig. Det är ett och ett halvt år sedan, men han är fortfarande väldigt levande och närvarande för mig. Mer hemma än här på kyrkogården, men det är väldigt fint att gå hit och tända ljus, det finns en stark symbolik i det."
– Såklart att det är honom jag först och främst vill tända ett ljus för, han känns fortfarande väldigt närvarande för mig. När man ser alla ljus under allhelgonahelgen kan man känna all kärlek från alla som vill hedra och minnas sina kära. Det finns en stark symbolik i det.
Madelene Tunek, Vimmerby: "Jag vill tända ett ljus för min svärfar Hans, min moster som gick bort för två år sedan, ja, alla som försvunnit. För barnen är ju Halloween så stort, men det ska inte förväxlas med allhelgonahelgen. Det är bra att de skiljs åt, tillsammans blir de ingen bra kombo."