â Det var i somras som jag kom underfund med det. Först fyller jag 75, sedan, i april, blir mitt Ă€ldsta barnbarn myndigt och fyller alltsĂ„ 18 Ă„r, för fem Ă„r sedan, i maj, förlovade jag mig med min sĂ€rbo Ingrid, min storasyster i SkĂ„ne fyller 90 Ă„r i juni.
I augusti för tio Är sedan fattade han nÄgot som han tycker var ett av de bÀsta besluten nÄgonsin, nÀmligen att flytta till VÀstervik.
â I oktober fyller min svĂ€rson 40 Ă„r och i november fyller min son 50. SĂ„ jag har uppdragit Ă„t min son att ordna ett gemensamt firande. Det blir förmodligen i Stockholm i slutet av sommaren.
Den egna födelsedagen kommer han fira i nÄgot mindre skala.
â Min sĂ€rbo kommer hit frĂ„n Uppsala och stannar över min födelsedag, sĂ„ vi gĂ„r vĂ€l ut och kĂ€kar nĂ„nstans.
Om Tommy Rosenlinds namn lĂ„ter bekant kan det bero pĂ„ att du förmodligen lĂ€st nĂ„got av hans kĂ„serier i tidningen. Ănda sedan han flyttade till VĂ€stervik har han roat VĂ€sterviksborna, och sedan i somras Ă€ven Vimmerby-, Hultsfreds- och Kindaborna, med smĂ„ berĂ€ttelser frĂ„n sitt lĂ„nga yrkesliv som hyresjurist pĂ„ HyresgĂ€stföreningen i Stockholm.
â NĂ€r jag gick i pension var det mĂ„nga ryggdunkar och kommentarer om att jag borde skriva mina memoarer.
Men att skriva memoarer tyckte han lÀt som ett alldeles för stort projekt att ge sig pÄ. I stÀllet kom han pÄ idén att skriva ner sina minnen i form av kÄserier som han skickade till tidningen.
â Det har med Ă„ren blivit över 70 stycken. Och stoff har jag sĂ„ det rĂ€cker livet ut. Det Ă€r skojigt att skriva de dĂ€r, och kan det dessutom roa nĂ„gon annan sĂ„ gör det mig glad. Det Ă€r ofta jag möter folk pĂ„ stan som kommer fram och ger mig nĂ„got litet betyg pĂ„ det jag har skrivit, skrattar Tommy.
â Jag försöker hĂ„lla kĂ„serierna sĂ„ pass korta att folk orkar lĂ€sa dem. Och jag har inte fĂ„tt ett enda refuserat. Ăn sĂ„ lĂ€nge.
NÀr Tommy flyttade till VÀstervik för tio Är sedan blev det som en nystart i livet. Efter en lÄng separation och sedermera skilsmÀssa kÀnde han att han behövde förÀndring. Att det blev just VÀstervik hade flera orsaker. Dels hade han under flera Är kunnat lÄna en bostad i VerkebÀck och tillbringat mÄnga sommarveckor hÀr och dels visste han att det var hÀr hans biologiska mor vÀxte upp, först i fosterhem, för att senare adopteras av fabrikören Fredrik Johansson och hans hustru Gunhild.
Vad som dÀremot kom som en överraskning var att han rÄkat bosÀtta sig precis intill den gamla fabriken, Renetts lÀskedrycksfabrik och Fabriks AB Econom, och huset dÀr hans mor vÀxte upp.
â Det upptĂ€ckte jag nĂ€r jag gick med i Tjust slĂ€ktforskarförening och började forska i min bakgrund.
SjÀlv vÀxte Tommy ocksÄ upp som fosterbarn, men i Stockholm, dit hans förÀldrar flyttat. Att hitta sina rötter har dÀrför varit en utmaning.
I vanliga fall Àr Tommy Rosenlind aktiv i flera föreningar och gÄr gÀrna pÄ arrangemang som ordnas i staden. Men just nu Àr det lite sÀmre med det eftersom han vÀntar pÄ en höftledsoperation.
â Jag opererade den andra höften för mĂ„nga Ă„r sedan och nu Ă€r det dags för den hĂ€r. Jag lĂ€ngtar tills att jag blir av med kĂ€ppen.
â Till de nöjen jag har hör till exempel att gĂ„ pĂ„ FrĂ€lsis kafĂ©kvĂ€llar.
Till lyckan i VÀstervik hör ocksÄ sÀrbon Ingrid, som han faktiskt trÀffade hÀr i staden ganska snart efter att han flyttat hit. NÀr hon bestÀmde sig för att flytta tillbaka till hemstaden Uppsala blev Tommy förstÄs ledsen.
â Jag tĂ€nkte att âJaha, det var det.â. Men vi har faktiskt lyckats hĂ„lla kvar vid varandra. Vi ses nĂ„gon vecka i mĂ„naden, ibland kommer hon hit och ibland Ă„ker jag till henne.
Men tillbaks till Stockholmsbruset vill han inte.
â Det Ă€r mycket lugnare och skönare i VĂ€stervik. NĂ€r jag Ă„ker pĂ„ besök till Stockholm eller Uppsala sĂ„ dröjer det inte lĂ€nge innan jag börjar lĂ€ngta hem igen.
