– Det är god mat och trevligt att träffa folk och man slipper laga mat själv hemma den dagen. Det är skönt för mig som är ensamstående, säger Marie Olsson, som sitter vid ett av de uppdukade borden i församlingshemmet.
Första tisdagen i februari är det nystart efter ett uppehåll över advent och jul- och nyårshelgerna. Många är tidigt på plats. Lite ivriga. Det är ju länge sen sist...
– Soppluncherna är efterlängtade. Vi slutar i november, sedan är det mycket annat i december som inträffar, säger Ylva Nilsson, diakon i församlingen.
I stora salen står flera långbord uppdukade och vartefter besökarna strömmar till fylls platserna upp.
Traditionen med soppa på tisdagarna har hållit på i många år.
– Vi har säkert hållit på i över 20 år, säger Gunilla Svensson.
Hon är en av tre husmödrar i köket som ser till att soppgrytan puttrar på spisen varje tisdagförmiddag. Eller soppgrytorna, för det räcker inte med en gryta på spisen.
– Det föll väl ut från början och ligger nånstans mellan 30 och 40 gäster varje gång, så vi brukar väl koka uppåt 40 liter en sån här dag, säger hon.
De flesta besökare är äldre och kvinnor dominerar, för den skull är inte soppluncherna riktade till någon särskild målgrupp.
– Alla är välkomna, man kan komma hit och äta lunch. Det var ganska vanligt i Hultsfred där jag jobbade förut, säger Ylva Nilsson.
Kostnaden överkomlig och i priset ingår även psalmsång och en kort biblisk betraktelse, och är det så att någon besökare har det så pass knapert att det är svårt att betala så löser det sig.
– Då hoppar vi över det, vi är inte ute efter det och de behöver inte diska sig ut.
Trots de ansträngda ekonomiska tiderna ser inte Ylva Nilsson någon märkbar ökning av lunchgäster av den anledningen.
– Nu är det första gången för den här säsongen så det är svårt att säga. Men under hösten har vi inte märkt något. Däremot använder vi överbliven soppa i diakonin där vi delar ut matkassar till personer som har det svårt ekonomsikt, berättar Ylva Nilsson.
Har du märkt av nån ökad tillströmning där?
– Ja, en viss ökning. Men det är så att de redan utsatta drabbas ännu mer, så det är kanske inte så många fler, men de som behöver hjälp kanske behöver det lite mer och lite oftare, säger Ylva Nilsson.