Vi tar oss tillbaka ett drygt år tillbaka i tiden, när Ylva Lee Lindell och hennes särbo är på jakt efter ett gemensamt projekt. Efter en tids skrollande dyker något upp i flödet som fångar Ylvas intresse. Det är en nybörjarkurs nedåt Kalmar i något som ingen av dem varken vet så mycket om eller har kommit i kontakt med tidigare – shibari. Trots ovissheten kring vad det egentligen handlar om bestämmer de sig för att testa.
– Vi ramlade in i det här lite av misstag kan man säga och började knyta lite smått. Jag själv knyter inte alls, utan blir bara knuten på, förklarar Ylva.
Lite enkelt förklarat är shibari en sorts japansk repkonst, med anor från en tid då rep användes för tortyr och fasthållning. Men trots att det är vad utövandet grundar sig i är det inte vad det handlar om idag – åtminstone inte den gren som Ylva sysslar med.
– Det jag har hållit på med allra mest är dekorativ shibari. Det handlar om att knyta vackra mönster på kroppen, och är väldigt meditativt och avslappnande.
Det känns som att många som vill ha ett projekt tillsammans typ bygger ett uthus eller renoverar ett badrum, men ni valde repkonst?
– Jo jag vet, men jag har alltid varit lite av en Japannörd och det här visade sig vara precis min grej. Nu knyter jag med andra personer runt om i Småland och Linköping också, medan särbon knyter lite mer sällan.
Eftersom shibari är en typ av bondage är det något som ofta kopplas ihop med BDSM-världen, och det finns många som drar slutsatsen att knytandet har en erotisk eller sexuell koppling.
– Det blir visserligen väldigt intimt för att man kommer nära varandra när man knyter och blir berörd hela tiden, men det är inget sexuellt i det jag gör. Det finns grupper som håller på med det mer på det sättet, fast det är inget som jag kommit i kontakt med.
Ylva förklarar att anledningen till att man ofta knyter i underkläder är för att kunna känna effekten av repen mot huden, det taktila. Hon demonstrerar det genom att dra ett rep mot min underarm och förklarar att något händer i kroppen när man gör så.
– Vissa reagerar väldigt starkt och då kallas det för att man blir rephög, eftersom hjärnan frisätter dopamin och oxytocin. Jag själv är väldigt känslig för det.
Vad händer i dig när du blir rephög?
– Det känns lite som att man svävar över marken. Hjärnan får en massa överskott av må-bra-hormoner, så man kan liksom känna sig lite full. Det är svårt att beskriva, men man blir lite distansierad och mår väldigt, väldigt bra. Efter repträffarna kör jag till exempel inte bil för att reaktionsförmågan är nedsatt.
Många som känner till eller googlar på shibari har en bild av att det handlar om att hänga upp varandra i rep från taket, så kallad suspension. Det är en gren av repkonsten som Ylva precis har börjat testa på lite mer.
– Jag har inte provat det så många gånger. Då hänger man i repen och det gör ganska ont, men när man väl kommer upp och får snurra helt fritt är det som att flyga. Känslan är svår att förklara, men det är så häftigt att det är värt det.
Hon beskriver suspension som högrisklek och betonar vikten av god kommunikation, lyhördhet och ett gemensamt ansvar mellan den som knyter och blir knuten på. Om man knyter fel och stoppar blodtillförseln med repen, kan nerverna i kroppen lätt skadas.
Har du skadats av det?
– Ja, jag blev uppknuten i armarna med rep runt handlederna, så att all kroppsvikt belastade dem. Just så var inget bra sätt för mig att hänga. När jag väl kom ner kände jag direkt att något hade hänt i armen och då hade jag förmodligen klämt en nerv i handleden. Det tog nästan två månader innan den var riktigt bra. Efter det är jag väldigt mycket mer försiktig.
Varför vill man hålla på med något som faktiskt är smärtsamt?
– Tänk att det är lite som att springa milen, det gör också ont. Det finns många saker som gör ont men som till slut faktiskt är ganska häftigt. Man vet att det kommer en sån fruktansvärd kick sen, när endorfinerna frigörs och man nästan blir lite rusig. Sen är det ju inte så att det är outhärdligt.
Sedan Ylva Lee Lindell började med shibari har hon varit orolig för att det ska bli ifrågasatt. Hittills har hon inte fått en enda negativ reaktion, fastän hon varit förberedd på det. Trots den instinktiva tanken om att inte skylta med sitt intresse har hon istället valt att prata om det högt, för att visa att shibari är något mycket mer än vad många tror.
– Efter det har jag bara fått positiva kommentarer om att det verkar fint, härligt och kul.