– Ta en kaka till, säger Eva Lis Mattsson och häller upp kaffe ur en porslinskanna.
På ett kakfat med fot serveras kardemummabullar, kolasnittar och kokoskakor. Kaffet dricker vi ur små kaffekoppar på fat. I stora salen på bottenvåningen i det vitrappade huset på Smultronboda fårgård i Stora Björka, Edsbruk, vilar ett förunderligt lugn. Det känns som om tiden har stannat.
– Det var här jag växte upp med mina två syskon. Mina föräldrar drev lantbruk med kor, hästar, några grisar, höns och får. Men i mitten av 60-talet övergick de till enbart får och på 70-talet hade de en besättning om 180 tackor.
Förutom kunskaper om lantbruk fick Eva Lis en stor dos kultur med sig hemifrån. Hennes mamma Britta Johansson var engagerad i Studieförbundet Vuxenskolan med skapande, hantverk och folkbildning i fokus. När det var dags för Eva Lis att gå på gymnasiet valde hon ekonomisk linje.
– Jag visste inte riktigt vad jag ville bli. Ekonomisk linje var ett praktiskt val.
Efter en resa i grekiska övärlden och en terminskurs på lanthushållskola i Rimforsa sommarjobbade Eva Lis på Norra sjukhusets produktionskök i Västervik.
– Men jag hade en idé om att jag ville bli lantbrevbärare. När jag var liten hade vår brevbärare kommit in i köket för en pratstund och en kopp kaffe. Det verkade vara ett trevligt arbete.
Eva Lis testade sommarjobb på Posten i Västervik och fick möjlighet att gå en utbildning till postkassörska.
– Jag jobbade sedan på postkontoren i Västerviks kommun ända fram till slutet av 90-talet. Det blev aldrig någon lantbrevbärare av mig.
Fritiden ägnade Eva Lis åt sång och teater. Hon sjöng i kyrkokör och 1982 startade hon Hotlips, en dubbelkvartett.
– ”Apollo Theater” var en uppsättning som vi gjorde tillsammans med Oskarshamns storband. Det blev åtta framträdanden under 1985. Vi spelade även med bland andra Svante Thuresson och Malou Berg. Det var riktigt skojigt.
Hon var även med och startade föreningen Teaterskeppet 1987 och några år senare tog hon ett sabbatsår från Posten för att gå en teaterutbildning på en folkhögskola i Norrköping. Hon var även engagerad i Västerviksrevyn och det var där som hon träffade sin blivande make Krister. Båda två hade en längtan att göra något annat än att jobba på kontor.
– En längre tid hade jag och mina syskon funderat på vad som skulle hända med gården när våra föräldrar inte kunde bruka den längre. Så när jag träffade Krister var det inget svårt beslut. Vi ville flytta hit.
Eva Lis och Krister tog över fårbesättningen, men för att kunna leva på den näringen krävdes mer får än vad gården med sina 70 hektar hade kapacitet till.
– Krister kom då på idén att förädla fårköttet och 2003 öppnade vi gårdsbutik med egenproducerade charkvaror.
När pappa Bertil och mamma Britta gick bort 2008 stod den vitrappade mangårdsbyggnaden tom.
– Vi funderade på vad vi skulle göra med barndomshemmet. Vi kom fram till att göra i ordning övervåningen för att hyra ut till turister.
Besökare som kom till gården var nyfikna och vetgiriga. Barnen ville klappa och se lammungar. Allt som oftast, när Eva Lis var på väg för att sköta fåren, överöstes hon av frågor om gården och dess historia.
– Jag tänkte att jag kan ju köra igång ett café. Då blir det lite inkomster samtidigt som jag berättar.
Sagt och gjort. Eva Lis tog på sig mamma Brittas vita förkläde, knöt en schalett om håret och började baka. Inte långt senare föddes den interaktiva barnteatern “Pelles nya kläder” baserad på Elsa Beskows saga med samma namn.
– Vi ville visa hur ull blir till tyg och tyg till kläder. Sedan drog vi i gång allsångskvällar som har utvecklats till musikkvällarna “Visor vid grillen”.
För några år sedan upphörde förädlingen av fårkött. Krister som drev den delen hade svårt att hitta en efterträdare. Men viskvällar, café, barnteater och uthyrning fortsätter. Likaså lantbruket med fåravel. Under mars och april har 40-talet tackor av den vitpälsade rasen leicester lammat. På ängarna runt gården går nu både tackor och lamm för att beta det späda gräset.
– Fåren ger kött, skinn, ull och vårdar naturen. Just nu handlar det om att se över stängsel. Vinterfoder till djuren kommer från gården. Vi har inte egna maskiner utan köper “körslor”, alltså körningar, av en granne.
Kökslandet där mamma Britta odlade lök, morötter, potatis och sallad till hushållet är igenlagt.
– Vi är inga Mandelmanns, skrattar Eva Lis. Där landet en gång låg står tält och scen. Vi odlar kultur i stället.
Eva Lis är engagerad i bygden och medlem i flera föreningar, bland andra Västra Eds hembygdsförening, Smaka på Tjust och Hushållningssällskapet. Och hon sjunger i Västra Eds kyrkokör. På frågan om hur hon ser på sin framtid säger hon att hon kommer fortsätta gå här på gården med vattenspannen, koka kaffe och baka.