Therése Klingstedt har nära till skratt, enligt andra och henne själv.
Det är lite över en månad sedan som flytten gick från Västervik och till Norrhult utanför Ankarsrum. I dagarna blev skilsmässan klar, och på lördag fyller Therése 50. Det händer mycket nu.
Det verkar det i och för sig alltid ha gjort. Therése Klingstedt är inte den som verkar vilja sitta still, även att hon i alla fall påstår att just det är hennes favoritsyssla.
– Jag är väldigt lat. Egentligen slö, skulle jag säga.
Fast är du verkligen det? Det räcker med att titta in på dina sociala medier så får man intrycket av att det inte riktigt stämmer...
– Jo, men du ska se när jag bara lägger mig i soffan här ute på altanen och somnar. Jag ÄR lat...ofta.
Då går vi till "bevisen" som kan peka mot motsatsen. Några av hennes fritidsintressen är jakt (utanför Hjorted och gärna i Polen), fiske, båtar (har två), mat (lagar gärna hjortbiff), dykning (oldschool med våtdräkt), golf (spelar någon gång i veckan) motorcyklar (har en Harley Davidsson) schack och nu det senaste – ved.
– Jo, men nu är det "Baronen" i källaren som bestämmer vet du, jag tänker nörda ner mig i ved, ordentligt. Det blir gärna så när jag går in för något. Jag funderar på om man jag kan bygga en transportör så man slipper kånka så långt.
– Du ser, jag är lat!
Det finns redan planer på att själv bygga en transportör som flyttar veden från vedbacken till förvaringen, berättar Therése Klingstedt.
Att bygga själv skulle inte vara alltför stora problem, ska det visa sig. Svetsa kan Therése sedan innan. Långt innan. Men tillbaka till nuet.
Baronen är vedpannan i hennes nya hus alltså, om det var någon som undrar. Han bor i rum inte så långt från slaktrummet i källaren, där förra ägaren installerat kylar och slaktbänk, perfekt för en tjej som tog jägarexamen redan 1989.
– Om jag lägger in lite klabbar i pannan så får jag varmvatten. Det är liksom så enkelt. I vårt förra hus, som jag och min exman hade, kunde gäster råka trycka på fel knapp och det gick ner i "stand by-läge". Man kunde gå vilse i mjukvaran. Här har jag...kontroll.
Vi fortsätter med fler motbevis.
Therése är politiker för KD (sekreterare i partistyrelsen i Västervik) och siktar på regionpolitiken, medlem i Sjövärnskåren och jobbar heltid som VA-ingenjör på Vimmerby Energi och miljö. Hon är medlem i Rotary och är mamma till två pojkar och matte till Ozzy, jakthunden. Och hobbyförfattare. Mer om det snart.
Jakthunden Ozzy får vara med. Han har fått en stor hundgård och en lång löplina. "Han blir tokig när hjortarna drar förbi", säger Therése.
Uppväxten skedde på östgötaslätten i det lilla samhället Rappestad mellan Linköping och Mjölby. Pappa hade en plåt- och ventilationsfirma, mamma jobbade på bank.
– Mamma hade alltid fina kläder men jag drogs mer till plåten. Jag har alltid varit en pojkflicka som körde cross.
Efter skolan blev det jobb på Saab, som svetsare bland annat. Hon arbetade länge på golvet och när flytten gick till Västervik med hennes förra man arbetade hon för bemanningsföretag på olika industrier.
– Jag pallade inte skogen när jag kom hit, det var för instängt, jag är ju från slätten. Men så fann jag havet, som blev mitt. Där kände jag att jag kunde andas.
Så är det fortfarande, trots att det gråa huset ligger mitt i naturen. Hjortar går förbi huset varje kväll på väg för att leta mer mat. Men trots läget känner hon sig inte instängd.
– Jag har kvar min båt i Västervik men har en till här, en liten med utombordare. Långsjön är stor och i helgen var vi ute och bara fiskade. Det var underbart.
Från övervåningen har hon fin utsikt som sträcker sig långt, det hjälper också till.
Ozzy vill absolut vara med. Han ligger under köksbordet, som tidigare ägarna lämnade kvar, under hela interjvun.
Att det blev Ankarsrum är ingen slump, det ligger nära Västervik och nära Vimmerby. Barnen går i skola i Västervik, och Therése pendlar, ibland med motorcykeln, till jobbet i Vimmerby.
Hur kom det sig att du blev ingenjör efter alla år i olika industrier?
– Vi skulle byta avlopp 2008 vid sommarstugan. Och så blev jag intresserad av hela den biten. Senare insåg jag att jag inte skulle orka att jobba inom industrin hela livet. Så när barnen var små så jobbade jag och pluggade samtidigt. Jag var klar 2014.
Var det svårt att plugga?
– Nej, det var lätt. Jag har alltid haft lätt för matematik och så, det var inga problem.
Vi strosar runt lite i huset, gardinerna satte vännerna upp på inflyttningsfesten, kaffemuggarna i skåpen är omaka. Soffan är stor och svulstig, en stor kontrast till hennes förra hem.
– Jag har fått massa grejer av snälla människor. Jag är lite snål så det passar mig bra, det här är ett långsiktigt projekt som får ta lite tid och jag får vara slarvig. Jag tänker bo här tills jag är 75 år.
Therése Klingstedt är nyinflyttad i Norrhult. Nu fyller hon 50 år och är spänd på fortsättningen av livet.
Hon skrattar, igen. En av punkterna i det "ego-föredrag" hon nyss hållit på ett Rotarymöte var röster från andra. "Envis", fanns med, och "nära till skratt".
– Jag är nog väldigt envis men på det sättet blir saker gjorda också, jag genomför det jag vill och det blir ofta som jag vill.
Hon skrattar igen.
– Det är klart att det varit en stor omställning, att fylla 50 år och liksom behöva börja om livet på en ny plats. Det är klart man undrar om man ska bli ensam, jag är ensambarn.
– Men jag har ett helt gäng som alltid finns där, vi är tolv tjejer som åker hoj och är vänner. Det är en trygghet i sig.
Och så är hon troende, också det är en tröst ibland.
Logisk ingenjör och troende, är det en motsättning, tycker du?
– Det kan låta motstridigt, det där andliga och det logiska helt rationella. Så jag tänker inte så mycket på det faktiskt, det är som det är, inget att fundera över.
Therése spelar gärna schack. Partiet pågår och pappa är motståndare, när han hälsar på.
I ett rum står ett schackbräde uppställt med flyttade pjäser på. Det är ett långt parti som Therése och hennes pappa spelar när de träffas.
– Jag har en bra fördel, jag kan kolla brädet hela tiden, det kan inte han, haha!
I sommar går hon på djupet igen. Dykningen är mer än bara en kul hobby nu för tiden. Hon är involverad i att jaga så kallade spöknät, herrelösa fisknät som ligger och fiskar, fast vittjandet har upphört för länge sedan. Projektet är inom ramen för ett lokalt vattenvårdsprojekt som länsstyrelsen ger pengar till.
– Jakten och dykningen är på två olika säsonger så båda går att lägga tid på.
40-årsdagen firades i Egypten. Då passade Therése på att börja på en bok, en thriller. Den har legat i datorn länge nu och en uppföljare är påbörjad. Men hon har inte gjort så mycket mer av det.
Hur tänker du fira din 50-årsdag?
– Jag hade tänkt åka till Bulgarien och jaga men jag har inte beställt något, det var osäkert med coronapandemin under hösten. Nu får vi se om jag vågar boka någon resa eller inte.
– 50 är i mitten av livet, det finns mycket kvar!
Therése matchar klänningen med stövlarna.