Så det blev en lite längre paus i träning än vanligt, när Werner plockade fram två stora prinsesstårtor ur gömmorna inne i kuren vid boulebanan.
Och klubbkompisarna tog tillfället i akt att gratulera, med både blommor och present. Och ett sjufaldigt hurra dessutom.
För Werner Eriksson har blivit lite av "mister Boule" i Hultsfred. Han var med och importerade den här sporten – från Gotland.
– Vi var på en resa dit berättar han, och en kväll hade vi inget att göra.
Så de fick tag i några celluidkulor och provade.
– De studsade omkring lite hur som helst, berättar Werner.
Men det gav trots allt blodad tand och det dröjde inte länge förrän de första riktiga kloten var inköpta.
– Vi åkte till Ekenässjön och fick tag på klot, säger Werner.
Och det blev starten i Hultsfred för den här sporten, som utvecklats ordentligt sedan dess, med banor både inne och ute och massor av spelare.
– Vi var ganska tidigt ute här i Hultsfred, säger Werner Eriksson, varken Vimmerby eller Oskarshamn hade kommit i gång ännu.
För Werner Eriksson var det en självklarhet att fira 93-årsdagen med att spela boule. Han har ju varit med på banan minst två gånger i veckan ända sedan starten för en väldig massa år sedan.
Men under sina 93 år har Werner förstås hunnit med en hel massa annat också. Som till exempel att besöka de flesta av världens alla hörn.
– Jag har rest väldigt mycket, berättar han, i 15–16 år var vi på Cypern på vintrarna.
Men har också hunnit med att jobba på sjön och då förstås varit omkring en hel del i världen.
– Det började med att jag gjorde lumpen i flottan, berättar han, och då kom jag på att jag tålde sjön väldigt bra.
Men efter muck åkte han tillbaka hem till mejerijobbet igen. Ja det blev en avstickare till England också.
– Jag jobbade med att göra cheddarost i en stad som heter Lockerbie, berättar han. Staden blev senare känd för den stora flygkatastrofen.
Men ganska snart mötte han en bekant som var telegrafist på en båt, och intresset vaknade igen.
– Jag ville ut och se mig om i världen, inte bara vara på ett ställe, säger han. Och blev det, han utbildade sig till telegrafist och jobbade på sjön i sju år.
Så en dag mötte han Karin, sin blivande fru, och då gick han i land för gott, och började i stället jobba på Vartas batterifabrik i Hultsfred.