Hand i hand satt de vid bordet och tog del av den trevliga festen. "Man kan knappt tro det är sant att vi fått leva så länge tillsammans", sa Nils Karlsson.
Med en krans bunden av blommor och blader firade han sina hundra år. Känd av många i Målilla. Ja, inte bara i Målilla för den delen. Som delägare i Målilla Järn & Redskapshandel byggde han upp ett kontaktnät få förunnat.
Till och med socialnämndens ordförande Per-Inge Pettersson hade egna minnen att dela med sig av, när han hälsade på Nils på Knektagården för att lämna över en blomma från socialförvaltningen.
– Jag minns att jag köpte min moped av dig. En Puch Dakota. Det var på vintern 1973. Tre månader innan min 15-årsdag fick jag med mig pappa till Målilla. Jag kunde inte hia mig längre. Jag hade sparat ihop 650 kronor, så sköt pappa till 1 500, annars hade du nog inte släppt mopeden till mig, säger Per-Inge och skrattar.
– Det ryser i mig, tillägger Nils. Var det en med långdyna, frågar han och får ett ja till svar. Och så går snacket om mopeder vidare mellan herrarna Karlsson och Pettersson.
Nils Karlsson har egentligen aldrig gått och tänkt att han skulle bli så gammal. Men han är glad att han fick bli det. Och lika glad är han över att han fortfarande har sin älskade hustru Maria vid sin sida.
– Det är stort att få bli hundra och ännu större att vi har så pass god hälsa båda två att vi får leva tillsammans friska och krya, och får vara med och se hur allt utvecklas.
Äldsta dottern Katarina Ljungkvist flikar in hur tankarna gick när Nils fyllde 80.
– Då var äldsta barnbarnsbarnet Richard ett halvår och vi sa det, att vi var så tacksamma att pappa fick uppleva sitt första barnbarnsbarn. Nu är pappa 100, Rickard 20 och han har fem barnbarnsbarn till, säger Katarina Ljungkvist och ler kärleksfullt mot sin far som tagit plats vid bordet med ett glas bubbel i handen och med guldfärgade uppblåsbara siffror dinglande från taket. Man brukar se dem när folk fyller jämnt. Men inte många har tre till antalet...
Det var dock nära att Nils föräldrar höll på att mista sin son redan vid två års ålder. Han vårdades på Sanatoriet i Målilla för dubbelsidig lunginflammation, men sjukdomen besegrades och Nils fick växa upp och ta del av allt spännande som fanns att uppleva. Och allt roligt som fanns att göra, särskilt inom idrotten. Många matcher har det blivit i Målilla GoIF, både i fotboll och bandy.
– Någon direkt plugghäst var jag inte, utan jag började jobba tidigt hos far, K-W Karlsson som startade Målilla Järn & Redskapshandel med filial i Mörlunda, sedan han drivit järnaffären i Virserum tillsammans med en kompanjon i några år. Som liten grabb fick jag hjälpa till och paketera spik som kom lösa i stora lådor. Så jag växte in i yrket allt eftersom och i början av 1980-talet tog jag och min bror Thore över affären efter far.
I den affären gick allt att finna, från knappnålar till traktorer.
– Vi hade glasmästeri och plåtslageri, sålde byggmaterial, mopeder, cyklar och jordbruksmaskiner. Ja, till och med radio- och tv-apparater på slutet, säger Nils som skiner upp när han pratar om den tiden. Och så jaktvapen och alla tillbehör till det. Du förstår, jakten har varit mitt allra största intresse. Inte för att skryta, men jag har bjudits in till bland annat USA och Ryssland för att titta på vapentillverkningen och jaga. I Ryssland jagade jag till och med på Putins marker, men jag såg honom aldrig personligen.
Ett händelserikt liv minst sagt. Och vid sin sida har han ständigt haft Maria, som han blev förtjust i redan när han var i mellersta tonåren besökte järnaffären med sin pappa.
– En sommarkväll i augusti träffade mitt öga min blivande maka på en fest på Lillesjö. Det slog till direkt. När festen var över cyklade jag med och lämnade henne och systern på Tveta Gård där de bodde. Hon lovade att ringa kommande vecka. Det gjorde hon, säger Nils och ler.
När gifte ni er?– Ja, när gifte vi oss mamma, säger han med blicken riktad mot Maria. Nu sätter du mig på pottkanten, tillägger han och skrattar.
Det är förlåtet att vara lite glömsk vid 100 års ålder. Det visar sig att de firat både tenn-, porslin- och smaragdbröllop. Bland annat. Ja till och med järnbröllop som det heter vid 70 år. Till hösten, närmare bestämt den 10 oktober, är det dags för diamantbröllop. Då har Nils och Maria varit gifta i 75 år. Väl värt att fira det också.