En del präster hade fört kyrkobok före 1686, när vi fick en ny kyrkolag, till exempel i Hjorted. Här ser vi i den äldsta kyrkboken från Hjorted att 1665 dog och begravdes hustru Kerstin i Horva. Hon var då 80 år gammal, alltså född omkring 1585.
Just nu läser jag en roman, utgiven i år. En relationsroman. Jag gillar den, för den är både gripande, välskriven och intressant. Men en sak stör mig och det stör mig så mycket att jag nästan har svårt att ta till mig berättelsen.
Författaren har gjort en tabbe med den ena huvudpersonens ålder. Att det stör mig så mycket har säkert sin grund i att jag är släktforskare och lägger stor vikt vid att åldern ska stämma.
Huvudpersonerna är en man och en kvinna som träffas i mitten av 1970-talet. Mannen är gift och har hustru och barn, kvinnan är singel och har ett barn. Vi får veta att kvinnan är född 1939 och alltså omkring 35 år då. Jag tolkar det som att mannen är i ungefär samma ålder men han kan mycket väl vara tio år yngre. Åtminstone runt 25 år bör han vara.
Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid, och nutid är 2019. Kvinnan är då död och hennes medelålders dotter har hittat gamla brev där den vid sin tid förbjudna kärlekshistorien rullas upp.
Sedan kommer problemet. Mannen i förhållandet lever fortfarande och bor i närheten. 2019 beskrivs han som runt 50 år gammal. Men hallå... 50 år gammal 2019, då skulle han ju bara varit fem år gammal i mitten av 70-talet.
I stället borde han vara närmare 70 år eller mer i berättelsens nutid. Men då faller en del av intrigen, för 2019 är mannen en aktiv och kraftfull företagsledare och nämns som jämngammal med en annan person som är 52 år. Först tänkte jag att det var en felskrivning eller kanske felöversättning, men det verkar alltså inte så.
Nu har jag blivit en riktig petimeter och räknenisse. Jag har svårt för sådana här fel i böcker, även när det är skönlitteratur. Är den här blundern ett tecken på att den unga författaren uppfattar alla över 50 som gamla och drar alla över en kam? Men historien i boken går ju inte ihop.
Att vi som släktforskar har koll på ålder beror på att förr i tiden skrev prästen oftast in hur gammal en människa var när den dog. Saknas födelsebok så ger ju åldern då en indikation på ett ungefärligt födelseår, vilket kan leda till rätt familj och ytterligare generationer.
1686 fick vi en kyrkolag som sa att prästerna skulle föra bok över sina sockenbor och skriva upp när de föddes, vigdes och dog. Om en kyrkbok startades 1686 och en gammal människa på 90 år dog då, så kan vi förstå att personen var född ungefär 1596.
Sådant vill en släktforskare veta. Rätt ska vara rätt, även i nutid.