"En del kritik kan vi använda oss av för att göra podden bättre. En del kritik gör ont. Och så finns det också en del kritik som man faktiskt får lov att skratta lite åt."
Mordpodden började som ett skolprojekt, men till vår stora förvåning spred den sig snabbt och plötsligt hade vi tiotusentals lyssnare varje vecka. Det var en magisk känsla. Någonting vi jobbat så hårt med hade faktiskt tagit sig igenom bruset. Poddens sociala kanaler ökade också, vilket resulterade i mer och mer feedback från de som hade lyssnat. De flesta överöste oss med kärlek och beröm, men det började så småningom också komma in meddelanden från människor som inte tyckte podden var bra.
I början ville jag så gärna att alla skulle tycka om oss, men jag förstod ganska snabbt att det var en orimlig önskan. Det blir extra tydligt när vi får feedback från lyssnare som tycker helt olika. En person skriver ”Snälla, börja spela in ljudböcker! Din röst är den bästa jag vet”. En annan person skriver ”Byt ut berättarrösten NU! Den är bedrövlig”.
En lyssnare skriver ”Sluta ta upp fall som tio andra poddar redan tagit upp”. En annan kommenterar ”Tack för att ni tog upp Lisa Holm. Jag har längtat efter att få höra er vinkel på det”. ”Det bästa med er podd är era diskussioner” vs. ”Ta bort era diskussioner om ni vill att jag ska fortsätta lyssna”.
Ja, listan kan göras lång, men ni förstår grejen. Alla människor tycker olika. Det är helt okej. Men det verkar som att många förväxlar sin åsikt med att vara en sanning. Min röst är varken bra eller dålig. Den är som den är och så får varje individ göra sin egen bedömning om vad den faktiskt tycker. Gör vi som en lyssnare säger och tar bort diskussionerna – eller byter ut berättarrösten – kommer vi samtidigt göra andra lyssnare besvikna. Det är omöjligt att göra alla nöjda. Jag har tvingats inse det.
Samtidigt verkar en del människor alltså värdesätta sin egen åsikt så högt att de tror att de genom en kommentar kan förändra ett helt koncept. Det är som att jag skulle skriva in till Wahlgrens värld: ”Ta bort Pernilla och sluta filma hennes hus”.
"Samtidigt verkar en del människor alltså värdesätta sin egen åsikt så högt att de tror att de genom en kommentar kan förändra ett helt koncept. Det är som att jag skulle skriva in till Wahlgrens värld: 'Ta bort Pernilla och sluta filma hennes hus'”.
En del kritik kan vi använda oss av för att göra podden bättre. En del kritik gör ont. Och så finns det också en del kritik som man faktiskt får lov att skratta lite åt. Jag ska ta upp ett exempel taget från verkligheten. ”Jag förstår verkligen inte vad folk tycker är så bra med er podd. Jag har lyssnat på alla era avsnitt och kommer fortsätta med det för att försöka förstå, men den är verkligen värdelös!’’
Tänk er själva att ni drar igång en serie. Ni ser två avsnitt. Den faller er inte alls i smaken. Vad gör ni? 1. Plågar er igenom alla tio säsonger och sedan skriver till skaparen om hur värdelös ni tyckte att den var. 2. Stänger av och byter serie.
För mig är svaret enkelt.
"Alla människor tycker olika. Det är helt okej. Men det verkar som att många förväxlar sin åsikt med att vara en sanning", skriver krönikören, som konstaterar att uppfattningarna om Mordpodden spretar något.