Ändrade livsbetingelser sedan mormors tid

Vad har torvbrytning och salt sill gemensamt? Mer än du tror.

Detta är lämningarna efter en gård i mellersta Halland där krönikörens släkt levde på 1700-talet. Då fanns ingen skog här, bara ljunghedar.

Detta är lämningarna efter en gård i mellersta Halland där krönikörens släkt levde på 1700-talet. Då fanns ingen skog här, bara ljunghedar.

Foto: Eva Johansson

Krönika2021-09-11 09:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är lätt att tro att livsbetingelserna förr var ungefär desamma som idag, men minus moderna bekvämligheter. Tänker vi bort fjärrvärme, varmvatten och kylskåp så tänker vi i stället en sprakande brasa i kakelugnen, varmvatten i en gryta på vedspisen och kallskafferiet i farmors kök. Det är inte så svårt att göra det tankeexperimentet några generationer bakåt. 

Men riktigt så enkelt är det inte.

Alldeles nyss läste jag i en bok om halländsk historia om hur det gick till att bryta torv. Ja, det är ju intressant men inget jag har fördjupat mig i. Men så insåg jag hur livsviktig torvbrytningen var. 

I Halland, där jag växt upp och där min släkt funnits så långt tillbaka som man kan hitta belägg för den, där saknades till stor del skog förr. Halland bestod mest av skoglösa ljunghedar. Alltså ingen ved. I stället fick man bryta torv i mossarna, låta den torka för att sedan kunna elda med den. Ett omständligt arbete, men livsnödvändigt. 

För min pappa, född 1926, var det en självklar del av hans uppväxt. Han fick följa med sin far ut på mossen och bryta torv, det ingick i vardagsarbetet på gården. Min farfar var småbrukare och när min pappa berättat om händelser i sin ungdom har torvbrytningen ofta nämnts, som något som ingick i vardagsarbetet, precis som att mjölka korna och mocka i ladugården.

De böljande halländska skogarna som jag åker igenom när jag besöker min hembygd, de fanns knappt om vi går några generationer bakåt. Och det glömmer jag lätt. 

Jag vet ju att min mormor, född 1904, har berättat att hon och klasskamraterna fick hjälpa till att plantera gran när hon gick i skolan för drygt hundra år sedan. 

Så den skogbeväxta idyll jag ser idag, den är ett modernt påfund.

Säkert är det så på andra håll också, med både numera igenväxta åkrar och idag uppodlade gamla skogsarealer. Landskapet förändras.

Något helt annat som också är väldigt annorlunda mot förr är mathållningen. Före kylskåpens tid var nog salt det mest använda konserveringsmedlet. Man åt stora mängder väldigt salt mat, kanske mest på sommaren när det var svårare att hålla maten färsk. 

Med dagens hälsoråd har vi ju lärt oss att vi ska hålla igen på saltet för att hålla oss friska, men förr fanns inget val. Man åt för att överleva.

Salt sill, salt fläsk, salt kött. Och så massor av öl för att skölja ner den salta maten, skulle jag tro. Så hälsobefrämjande var det nog inte, egentligen. 

Jag är glad att vi nu för tiden har både fjärrvärme och kylskåp.