Att kunna orientera mig var jag är i världen är viktigt. Jag tittar ofta på kartan. Läser jag en roman som utspelar sig på en verklig plats, då kollar jag på kartan hur det ser ur där.

Numera är det ju så lätt att klicka mig fram på kartan i mobilen och jag får en exakt position. Och GPS-en talar om hur vi ska ta oss fram mellan hemmet och resmålet. Toppen, tycker jag.

Ändå vill jag gärna ha en papperskarta också. En stor utvikbar papperskarta ger mig en överblick jag inte får med kartan i mobilen. När vi flyttade till Västerås för ett par år sedan skaffade jag både en stadskarta och en länskarta på papper. Dem har vi med på utflykter för att lära känna vår nya hembygd.

Kartor kan visa vägen åt den som är på resa. Kartan visar också hur det ser ut på en viss plats. 

I min släktforskning har jag haft stor glädje av de historiska kartor som finns bevarade. Det finns mängder av dem, och de är lätt åtkomliga på nätet hos Lantmäteriet eller Riksarkivet. Tänk dig att du kan titta på en karta från 1600-talet eller 1700-talet och se hur husen på den gamla släktgården var placerade, var korna och fåren betade och var ängar och hagar låg. Kartan blir en brygga över tid och rum.

Som ni säkert vet så har vi en oerhört rik skatt av arkivhandlingar i Sverige. Allt skulle vara dokumenterat för att kunna kontrolleras. 

Vi har haft storskifte, enskifte och laga skifte, som på radikalt sätt förändrat landskapet. Bondens tidigare utspridda ägor skulle samlas ihop och gårdens byggnader skulle ligga på gårdens hopsamlade mark. 

Nästan alla svenska byar berördes av skiftesreformerna. För att kunna genomföra dem krävdes detaljerade kartor där varenda liten jordplätt blev uppmätt och karterad. Vill du veta något om din egen gårds eller din släktgårds historia, så studera dessa gamla kartor. 

Under åren vi bodde på Helgerum var jag dagligen ute och gick i markerna. Där kan man hitta stigar som är rester av gamla vägar, eller stenar på rad i en glänta. Vad har funnits här förut? Den frågan ville jag ha svar på, nyfiken som jag är, så jag hade alltid en utskrift av en äldre karta med mig i fickan. Med hjälp av den kunde jag snart konstatera att det här är resterna av vägen till torpet som inte längre finns kvar, eller grunden till en hölada som är riven sedan länge. 

Att studera en karta kan vara lika spännande som att läsa en deckare.