Ett stundande besök på Kolmårdens djurpark väntar runt hörnet. Jag förväntar mig apor, lejon samt en och annan rovfågel. Jag kanske till och med vågar mig in bland ormar, giftspindlar och krokodiler. Hajar och sköldpaddor. Exotiska fiskar i exotiska färger. Ja, färger som påminner väldigt mycket om lövens färger på träden. Röda, gula och orangea. Marken som frasar hemtrevligt när man traskar runt i naturen till ett våldsamt höstregn gör marken alldeles mjuk. ”Det är som att gå med mockasiner på fötterna” filosoferar jag tyst för mig själv. Alldeles tyst och mjukt.
Som en konnässör av allehanda skräck tänker jag sedan att ”om jag knappt hör mina egna fotsteg hör jag ingen annans dito”. En rabiessmittad hund? Ett vildsvin? Ett troll? Fantasin skenar som vanligt i väg å det grövsta men jag blir snart lugn igen.
Det är om hösten jag trivs och jag trivs i hösten. Mörkret, regnet och vindarna. För mig gör det vardagen lite mer lättare att uthärda. Det är om hösten som jag, på allvar, lever upp och blir ofantligt kreativ; jag vill skriva en roman, producera ett musikepos och bygga ett hus. Dessvärre brukar det inte bli så mycket mer än att jag vågar mig på att prova nya spännande matrecept. Alltid något.
Mörkret faller och suddar effektivt ut konturerna av träd, buskar och kullar. Vem vet vad som väntar bakom nästa krök? Min lagom tråkiga vandring blir ånyo till ett äventyr fullt av farliga sagoväsen och moderna myter. Ett knotigt träd ser precis ut som ett troll och en telemast skulle, med lite god fantasi, kunna bli ett landningsben på en jättelik utomjordisk farkost medan en stubbe skulle kunna vara en zombie på väg upp ur marken!
En god vän sa nyligen till mig ”[...] som om det inte fanns nog med djävulskap i världen utan du måste prompt dikta upp ännu mer otäckheter” och himlade med ögonen. Jag skulle vilja påstå att det inte är så himla läskigt och borderlineaktigt som det låter. Du förstår, i en snart 40-årig mans ganska tråkiga tillvaro är det faktiskt inte så dumt med livlig fantasi alla gånger. Bland disk, storstädning och malande jobb är det nästan mer eller mindre nödvändigt att ha livlig fantasi och vara kreativ. Hösten har faktiskt det inflytandet på mig.
Då många andra förbannar väder och mörker lever jag upp och vill helst av allt dra med mina vänner och bekanta ut på timslånga promenader för att dela allt det fantastiska som hösten har att erbjuda. Vi kan inte sitta uppe till sent på kvällen och se på när solen sjunker ner i havet. Vi kan inte styra upp spontana trädgårdsfester eller sitta utomhus till långt in på natten och dricka vin. Nej, vi kan knappast gå utan strumpor och skor men vi kan vara och förbli kreativa för det är nu den börjar – hösten.