Sommaren varar tre hela månader - juni, juli, augusti - och det är onödigt att förkorta känslan av den genom att börja tänka på hösten för tidigt, tycker krönikören.
Vädret påminner snarare om tidig höst och mina tankar går till stickade koftor och tekoppar. Ja, nu dricker jag förvisso inte te, men det känns mer höstigt än kaffe.
Snart är vi där. Skolryggsäckar ska packas, träden skiftar färg och den fruktade överdragsbyxor-kampen kommer tillbaka. Sommaren är snart ett minne blott.
Gjorde jag dig irriterad nu? Jag hoppas det. Det är nämligen precis vad jag själv blir när någon pratar om hösten innan sommaren är slut. Sommaren är tre månader lång. Juni, juli och augusti. Ändå har människor en förmåga att börja prata om den i dåtid innan vi ens kommit in i den sistnämnda.
I går sa min man med lite ångest i rösten att nästan halva semestern hade gått. Då bad jag honom vända på det. Att han faktiskt har mer än halva semestern kvar.
Jag tror vi är överens om att den bästa känslan infinner sig precis innan semestern. När man har hela kakan kvar. Men så fort man har smakat, börjar nedräkningen mot att den tar slut. Trots att det smarriga bakverket ligger i ens hand tänker man bara på stunden då den är i magen. Den inställningen tar liksom udden av smakupplevelsen.
Jag försöker njuta av sommaren medan den pågår, men det är inte så lätt när jag samtidigt möts av inlägg på sociala medier där människor skriver att de börjar se fram emot hösten. Låt. Sommaren. Vara. Årstiden har fått tre månader av tolv. Varför förkorta den ytterligare?
Det är ju ingen som pratar om att det är vår i januari. Nejdå, vintern får pågå i lugn och ro. Månad ut och månad in, utan att någon stressar på. Kan vi inte vara lika snälla mot sommaren? Och mot oss själva så vi kan njuta hela årstiden i stället för att ha ångest att den är slut redan halvvägs in.
Att börja prata om hösten innan semestern ens har kommit halvvägs, borde vara förbjudet, tycker krönikören.
Sista veckan av semestern är oftast värre än första veckan på jobbet. Är inte det märkligt? Hade någon gett oss en veckas ledighet i oktober hade den veckan känts oändlig. Här har vi en del att lära av våra barn. De räknar inte dagar. För dem spelar det bara roll vad vi gör här och nu. De kan det där med att fånga dagen. Det borde vi också göra. Hösten kommer sedan. Sommaren är nu. Så låt oss njuta. Jag kan nästan tycka att det borde vara lag på det. Eller lager på det, som min dotter alltid säger.
Det borde vara lager på att man inte får prata om att det är höst förrän det faktiskt är det. Den är så lång, kall och mörk så det räcker gott och väl med september, oktober och november. Vi behöver inte ge den augusti också. Det är väl onödigt.