"Nerverna var på helspänn, men det var bara att köra. Det kändes absurt att erfarna programledare som Gry Forsell satt och tittade på lilla mig när jag ”lekte” hennes yrkesroll. Men jag gjorde det", skriver krönikören Amanda Strömqvist.
Vi hoppar nu tillbaka till 2019. Det plingar till i mejlboxen. ”Välkommen på Bauer Medias kickoff”.
Jag läste vidare. Kickoffen skulle ske i Budapest. Vilken grej! På den tiden hade vi nämligen vår podd hos RadioPlay, som är Bauer Medias digitala plattform. Bauer Media har i sin tur en hel del välkända radiokanaler som till exempel Mix Megapol, Rockklassiker och NRJ. Det visar sig att de brukar bjuda med ett fåtal poddar på sina kickoffer. Den här gången fick vi den äran. Det hela kändes overkligt, fantastiskt och också lite läskigt. Vi hade förvisso en stor podd med många lyssnare, men vår mingel- och eventvana var lika med noll. Mordpodden hade blivit känd, men vi var fortfarande två småländska tjejer som spelade in i våra hemmagjorda studios och skrev manus i soffan. Nu skulle vi plötsligt till Budapest på en flera dagars lång kickoff tillsammans med kändisar och erfarna radiomänniskor.
Med pirriga magar tackade vi ja. Några dagar senare kom det ytterligare ett mejl i inkorgen. Den här gången riktat till mig. ”Hej Amanda! Jag har en förfrågan till dig angående kickoffen. Skulle du vilja ställa upp som konferencier under fredagen? Det är tänkt att vara två så du får en sidekick”. Direkt när jag läste mejlet konstaterade jag två saker. 1. Det här vågar jag aldrig. 2. Det här kan jag inte tacka nej till. Så jag sa ja. Varför de frågade just mig har jag ingen aning om, men det gjorde de.
Jag blev hopparad med en programledare på Mix Megapol i Göteborg och via mejl- och telefonkontakt började vi skriva vårt manus. Det skulle göras intro och skrivas avor och påor till kvällens alla talare. Så kom den stora dagen och jag begav mig till Arlanda. Där var ett plan bokat till Bauer Medias förfogande och jag träffade min konferencierkollega för första gången.
När vi landade gick hela gänget för att äta lunch, medan jag begav mig till scenen för att förbereda mig. Sedan var det dags. Nerverna var på helspänn, men det var bara att köra. Det kändes absurt att erfarna programledare som Gry Forsell satt och tittade på lilla mig när jag ”lekte” hennes yrkesroll. Men jag gjorde det.
På kvällen kom ”praktikant-Malin” fram till mig och berömde min insats. Jag försökte spela cool, men inom mig dansade jag av lycka. Jag var så stolt. Inte över min prestation utan för att jag vågade tacka ja, när det hade varit så enkelt att tacka nej.
