Frisörerna är nog en av de mer utsatta yrkesgrupperna nu i coronatider, vid sidan om flera andra. Många avstår från att klippa sig. Jag är en av dem som hoppar över frisörbesök nu. I somras och i höstas, när vi hade vårt fönster ut mot världen med lite lättare restriktioner, då passade jag på och hann klippa mig ett par gånger. Men numera har jag avstått, för att både skydda mig själv och andra.
Så jag har coronafrisyr, och det är jag inte ensam om, det ser jag. Många av oss som tidigare var kortklippta har nu lite halvlångt hår. Utväxt, inte klippt i någon riktig frisyr avpassad för längden.
Här om veckan såg jag i nyhetsflödet en bild på Hillary Clinton med tydlig coronafrisyr. Det var då jag kom att tänka på det och började uppmärksamma andra. Folk jag ser ute på promenadvägarna och folk i sociala media.
Luggen har jag klippt på mig själv några gånger, men inte resten. Jag står inte ut med att ha långt hår som hänger ner i ögonen. Inte blev det bra, så jag hoppas att coronatiden snart är över så att jag kan besöka min frisör igen. Jag hoppas hen klarat sig igenom detta avbräck.
Givetvis är det mycket annat jag längtar efter också, men nu handlar det om håret.
Håret som nu fått växa sig bra mycket längre än det brukar vara. Oklippt känner jag mig ovårdad och lurvig, inte fräsch alls. Och det är ju det vi förväntas vara, vi moderna människor. Fräscha.
Tänker jag på mina anmödrar så tror jag inte de skulle förstå mig alls, i alla fall inte de som var unga under 1800-talet, innan kvinnan började klippa sitt hår i kortare längder. Kort hår, det förekom förmodligen inte alls på kvinnor under 1800-talet.
På gamla fotografier ser vi hur de alla hade åtstramat långt hår, fäst i en knut i nacken. I de flesta fall en lång fläta som rullats upp som en bulle och fästs med hårnålar. Det hade min mormor, född 1904, så länge hon levde. Och hennes mor och mormor. Och min farmor och hennes mor. Och farfars mor och farmor.
På den tiden var det heller inte så ofta man tvättade håret. Inte ens varje vecka eller varje månad, skulle jag tro. Du nutidsmänniska som är van att duscha varje dag kanske blir chockad av det beskedet. Sommartid förekom nog mer hårtvättande i sjövatten men inte när man var tvungen att värma vattnet.
Så min ovårdade coronafrisyr kan vi nog kalla ett lyxproblem idag, hur mycket jag än otrivs med den.