Däremot skojar jag själv gärna om människors sätt att bete sig eller om det som förr i tiden skyddades av det ”onämnbara”, dvs det som finns under plaggen närmast kroppen. Men samtidigt måste det finnas lite kvar, för läsarens egen fantasi.
Med detta sagt, skickar jag ut en varningens flagga till de som fnyser åt denna min enkla men samtidigt oförargliga humor. Med all respekt för denna åsikt, lovar jag att i min nästa krönika skriva något vackert och poetiskt som motvikt. Men nu kör vi:
Signe med Cykeln och vännerna sitter nere vid ån och dricker kaffe med dopp efter att själva tagit ett dopp i vattnet. ”Det var skönt, säger Gullan. Men egentligen är det inget som slår ett nakenbad i åna. Och gärna på kvällen eller tidiga sommarnatten. Min syster i Vimmerby älskar nakenbad. Hon brukar säga att den största formen av kvinnlig njutning, är att få ligga på rygg och flyta runt och känna hur sjögräset kittlar runt skinkor och skankor och hur skräddarna far omkring de delar som inte döljs av vattnet. Och sedan, när hon vandrat upp ur böljan den blå och sätter sig på en solvarm sten, då är det som det går stötar genom hela kroppen under tiden som skrumphuden torkar.”
”För min del har jag slutat att bada näck, säger Signe. Det finns så mycket ohyra och bulbörddar i vattnet nuförtiden som kan tränga in i en kvinnokropp. Så jag skyddar det heligaste med dubbla vattentäta grenskydd i baddräkten. Finns att köpa på Apoteket.”
Sven Bort i Busk har dykt upp och lyssnar till resonemanget. ”Nu måste jag berätta om Erik mä Framhänget, skrattar han. Redan när vi var små lärde vi pojkar oss att djupflyta näck under vattnet, så ingen del av kroppen syntes på ytan. Erik var fenomenal på det här flytet. Men när han växte på sig, blev det stört omöjligt. Han blev ju så rejält utrustad så det var hela tiden något som flöt upp. Det var som ett kroppsligt flöte som guppade på ytan. Men han har fortsatt med sitt älskade nakenbad, utan att bry sig om den detaljen.
Men härom veckan gick det illa. Erik låg som vanligt och skvalpade borta vid vassruggen nedanför sitt hus. Då kom det en blinning och bet till på ”flötet” så han svullnade upp något alldeles förskräckligt. När han kom hem sa Karin, kärringen hans: Nu får det bli slut på det här! Det räcker gott å väl mä, vad du hade te ress när du gick hemifrån! Men att förbjuda Erik att flyta omkring vore att neka honom en glädjestund av frihet och välbefinnande. Så Karin, som är en kärleksfull kvinna, har konstruerat en sorts stödstrumpa med inbyggt sänke och nu ligger Erik och flyter som i barnaåren, helt osynlig.”
Där lämnar vi det muntra gänget och återgår till ordningen. Badet lockar. Därför kommer Gudrid om en liten stund lämna sin dator och söka sig till böljan den blå. Men jag riskerar inte att badlakanet faller innan dräkten kommit på varför jag helst klär om hemma i förväg. Dock utan Signes grenskydd, Några risker måste man väl ändå våga ta.
Men numera, allt som oftast, framför spegeln, kommer tanken: Vart tog det randiga badmodet med de knälånga benen vägen? Dessa ”onämnbara” skulle dölja både kärringhäng och Eriks framhäng.
Avslutningsvis: Kommande fredag förmiddag står Signe utanför Apoteket och visar upp och säljer sitt grenskydd. Extrapris utlovas!