"Om jag inte får arbeta kreativt med min egen musik så är det som att delar av mig dör", säger krönikören.
Ibland märker jag inte av när jag blir trött, eller jag märker det "sidledes", men när tröttheten golvar mig framifrån och stirrar mig rakt in i ögonen, då blundar jag hellre och fortsätter med det jag ska.
Jag tror det är när våra kroppar talar till oss som vi behöver lyssna och agera därefter. Jag skrev nyligen om Johannes Löf som talade om vikten av att följa sitt inre och att 40 timmars arbetsvecka infördes för att få oss att tro att vi behöver konsumera för att bli fulländade.
Jag har arbetat heltid som anställd en gång i mitt liv, det slutade med att jag sa upp mig. Jag jobbade på en skola på Lidingö som musiklärare och på en kulturskola som sångpedagog. Jag var nyutexaminerad och jag ville ge allt och jag gav allt. Jag blev snabbt en omtyckt musiklärare och sångpedagog av såväl kollegor som av elever men bara efter några månader började saker att hända med mig, med min kropp, saker jag inte kunde påverka.
En morgon vaknade jag upp av att det tjöt i mitt öra, en hög ton som inte ville lämna mig ifred. Jag fick panik. Jag kunde inte fly, tonen följde efter mig som en osalig ande och med den kom ångesten och oron. Kort därefter började jag sova dåligt och jag blev allt tröttare.
Om jag inte får arbeta kreativt med min egen musik så är det som att delar av mig dör och när jag arbetade heltid så fanns inte den möjligheten. I skolan var det alltid ljud och rörelse. Barn som stundom skrek, busade och vuxna som ställde krav.
Jag hade blivit erbjuden en fast tjänst och hjälp med boende på Lidingö, men min kropp sa bestämt tack men nej tack. Stockholm var inte heller min stad. Jag hade ingen backup men jag ville hem till Göteborg igen, hem till goa, glada Göteborg.
Sanna Hogman.
Så, jag sa upp mig efter ett halvår i Stockholm, utan reservplan och åkte hem till min lägenhet i Göteborg, som jag hade hyrt ut i andra hand. Plötsligt var det som att jag kunde andas igen. Bara en tid efter att jag flyttat hem till Göteborg så försvann den ton som tjutit i mitt öra i flera månader och bara någon vecka efter att jag sagt upp mig, fann jag ett jobb som sångpedagog på Lerums gymnasium. Jag fick jobbet och jag älskade det. Jag fick jobba med ungdomar som ville sjunga och jag hann med att skriva musik.
Alla har vi en gåva, något vi är extra bra på och den gåvan behöver vi värna om. Ibland behöver vi också våga lyssna inåt och stänga en dörr för att en ny dörr ska kunna öppnas för oss.