Lunds by med sina gårdsbyggnader samlade i bykärnan. Så såg det ut i många byar i det gamla Sverige, före laga skiftet. Eller så låg husen på rad, som i radbyar på till exempel Öland.
Det vi idag kanske upplever som ett riktigt ålderdomligt landskap har kanske bara sett ut så i 150-200 år. Färdas du genom Tjust passerar du enstaka gårdar här och där. Mangårdsbyggnader och uthus, omgivna av åkrar, ängar och skog.
De allra flesta av oss kommer från släkter som levt på landsbygden och vi har bönder och torpare i våra gener. Så är det för nästan alla släktforskare. Det kan vara storbönder och nämndemän med mantalsstora gårdar, det kan vara småbrukare och torpare som knappt fick ihop till sin försörjning utan var tvungna att komplettera med hantverk.
Många gårdar finns kvar idag, utspridda i landskapet, och kanske med en avlägsen släkting som brukare av jorden eller som sommarboende. Den bilden ger mig en instinkt att vilja bevara det här, det som påminner om det gamla livet, om traditioner och vår egen historia.
Men det är en chimär. En illusion. För så här såg det inte ut för ett par hundra år sedan och längre tillbaka.
Ensamgårdarna utspridda i bygden och omgivna av sina marker är ett ganska modernt påfund, åtminstone med historiska mått mätt. 1827 fick vi lagen om laga skifte och det förändrade Sverige för all framtid.
En del historiker beskriver det som att byarna sprängdes och på många håll var det så. Men det innebar också att den enskilde bonden kunde arbeta mer efter sitt eget huvud, bestämma själv. Behövde inte längre ta hänsyn till de andra byborna.
Före laga skiftet låg gårdarna i byar och hustomterna låg i bykärnan. Den omgivande jorden brukades av alla i byn. Alla hade en del i varje teg, både de med sämre jordmån och de med bättre. Det säger sig självt att det var orationellt och hämmade utvecklingen inom jordbruket.
Laga skiftet innebar att jorden som brukades till en enskild gård skulle samlas i ett stycke. I de flesta byar förde det med sig att några av byns gårdar flyttades ut från själva byn. De blev ensamgårdar, så som vi är vana vid idag. Det var så klart inte så att alla plötsligt blev isolerade i sin vardag, de stora hushållen levde kvar länge. Men för många kom grannfamiljen så långt borta att det dagliga pratet och gnabbet försvann.
Det finns ett fåtal oskiftade byar kvar i Sverige. Vill du se hur det såg ut på den gamla tiden, före laga skiftet, så bege dig till Lunds by söder om Västervik. Där ligger husen kvar samlade i bykärnan.