När jag var liten läste alltid min pappa högt ur bland andra Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” och ”Bland tomtar och troll” (Gösta Knutsson, Hjalmar Bergman m fl). 

Nils Holgersson var så klart intressant eftersom man fick uppleva hela Sverige så där från sängkanten medan ”Bland tomtar och troll” var rolig tack vare all spänning men framförallt var illustrationerna helt fantastiska. Jag vet inte om du är bekant med John Bauer men hans illustrationer till ”Bland tomtar…” är något av det vackraste jag sett; enorma landskap, djupa skogar, stora troll och svarta skogstjärnar var det genomgående temat. Många är gångerna då jag drömde mig bort och gick på upptäcktsfärd i de där djupa skogarna.

Faktum är att jag fortfarande kan bli så där hänförd av stora skogar exempelvis när jag är ute och promenerar. Det får gärna vara höst men vilken årstid som helst går också bra så länge det är lite mörkt. Det är nämligen något med skumrasket som gör en skog till något mystiskt och, ibland, läskigt. Förr i världen trodde man att bland annat stora troll befolkade våra svenska skogar. Stora, elaka, smutsiga och småaktiga ställde de till med elände och sattyg vart de än drog fram och gjorde livet synnerligen obekvämt för alla människor. När man ser en urgammal förvriden ek slingra sig runt sig själv är det inte så svårt att förstå att man faktiskt trodde så här; man såg mystiska väsen bakom varje stubbe och när morgondimman lyfte kan man nog tänka sig att barnen såg älvor dansa och med lite fantasi är det inte underligt att pigorna, i den grådaskiga skymningen, såg den grå hustomten snabbt försvinna runt husknuten.

Myter och legender finns det gott om och vare sig du vill det eller inte kommer de alltid att finnas. Så länge det finns människor som är villiga att föra dem vidare via muntlig berättartradition eller i böcker kommer de alltid att kittla fantasin och förvandla vardagen till något mer än bara vardag. Jag är till och med beredd att gå så långt och påstå att de är nyttiga för oss; eskapism via myter är viktigt för oss för då blir vi mer medvetna om vår vardag och dess relativa tristess. Vem behöver adrenalinstinna aktiviteter som exempelvis fallskärmshoppning när vi har Skogsrået, tomtar och troll?

I sakta mak tågar jag genom skogen och den är fortfarande lika mörk och läskig så här om kvällen men trollen har försvunnit.

Eller...?