EldsjÀlar i samarbete kan utrÀtta mycket med smÄ medel, vilket ofta Àr en förutsÀttning pÄ landsbygden dÀr pengamusklerna Àr klena. Med idogt samarbete lyckades man stolt arrangera en seniorvecka i bygden. FörelÀsningar, prova pÄ gymnastik och fikarabatter var nÄgra exempel förutom de tvÄ huvudpunkterna: En basar med utstÀllare och erbjudanden samt en avslutande show med sÄng och musik, pÄ fredagen.
Signe med Cykeln och Sven bort i Busk satt vid ett av kaffeborden pĂ„ basaren. Sven hade fĂ„tt tillĂ„telse att ta med sin hund, âJohan den andreâ. Jycken lĂ„g snĂ€llt och tryckte vid Svens fötter, mĂ„ttligt intresserad. Inte lĂ„ngt dĂ€rifrĂ„n fanns en monter med damklĂ€der och provhytt. Plötsligt blev det liv i Johan. Han brukade leka en lek med Sven, dĂ€r gubben tog av sig skorna och strumporna. DĂ€rpĂ„ smög vovven fram och norpade skorna för att gömma dem pĂ„ lĂ€mpligt stĂ€lle. Signalen för Sven var, nĂ€r hunden Ă„tervĂ€nde och nosade pĂ„ hans bara fötter. SĂ„ pĂ„gick leken tills Sven hittat sina skor och avslutades med nĂ„got gott till Johan.
Nu fick hunden syn pÄ ett par bara ben och ett par skor pÄ provhyttens golv. Han smög dit, tog en sko i taget och lade under bordet. Sedan ÄtervÀnde han för att lÀgga sin fuktiga nos pÄ fötter och ben. Ett hiskeligt vrÄl blev resultatet och ut ur provhytten jagande hunden rusade Britta Besk, med naken överkropp och enbart en korsett hÀngande över rumpan.
âDin usla byracka! Försöker du bitas! Jag ska se till sĂ„ du avlivas, i morgon dag! Och mina skor fĂ„r du ersĂ€tta, Sven. De Ă€r sĂ€kert sönderbitnaâ, vrĂ„lade kĂ€rringen, tog ena skon och mĂ„ttade ett slag mot hunden. DĂ„ flög Signe med Cykeln upp och spĂ€nde ögonen i Britta. âTror inte att hunden vill ta i dina skor en gĂ„ng till, frĂ€ste hon. De stinker ju utĂ„ ettrig kĂ€rring!â
Britta försvann fnysande in i provhytten. Sven tog sin hund och vandrade hemÄt. Det kÀndes sÄ sorgligt, att ett oskyldigt djur blivit beskyllt och hotat. Han tÀnkte pÄ hur mÄnga gÄnger han, trots ovilja, hjÀlpt Britta med Àn det ena, Àn det andra i trÀdgÄrden. Nu var det slut med det, en gÄng för alla! Nu skulle allt den dÀr mÀnskan fÄ smaka pÄ sin egen medicin!
PĂ„ fredagen, nĂ€r Britta gett sig av till torghandeln, smög Sven bort till hennes kökstrappa. Han hade med sig en pĂ„se klimedel som han strödde i hennes gummistövlar. âNu blir det nog ettrigt, sĂ„ det förslĂ„râ, tĂ€nkte han. NĂ€r han vĂ€nde sig om körde han in huvudet i nĂ„got som hĂ€ngde pĂ„ en lina: Ett leopardmönstrat raffset. âJag ryster ur dĂ€ siste i byxera, sĂ„ blir dĂ€ nog klös i muffenâ, flinade han och gick sedan hem.
PÄ kvÀllen var det musikshow och grande finale i Folkets Hus. Britta och hennes syster satt pÄ första rad med sina blÄtonade huvuden. Sven satt pÄ bakre raden och sÄg plötsligt hur Britta började vrida pÄ sig. DÀrefter flög hon upp ur bÀnkraden och hoppskuttade ut ur lokalen och försvann för resten av kvÀllen.
Dagen dĂ€rpĂ„ gick ryktet i bygden, att vaktmĂ€staren hört buller frĂ„n toaletten. DĂ€r hade han hittat Britta pĂ„ golvet, med leopardtrosor utefter knĂ€na och handfatet över sig. Hon hade försökt tvĂ€tta Ă€ndalykten i fatet, som dĂ„ hade lossnat. Britta togs med ambulans till lasarettet. âHo va precis igensvullen i alle ventiler som fanns, sa Signe till Sven, i telefonen. De tror det Ă€r det nya tvĂ€ttmedlet. Hon kommer hem senare idag.â
Sven gick tillbaka till sin lördagskaffetĂ„r. Han sĂ„g ut genom fönstret. âVĂ€lkommen hem Britta, skrockade han belĂ„tet. Det ska visst bli regn. SĂ„n tur att stövlarna stĂ„r redo pĂ„ kökstrappen!â