"Jag tÀnker, fy fasen sÄ fruktansvÀrt, stÄ dÀr i en fyrkant med ett gÀng entusiastiska limbodansare och lyssna pÄ en röst som energiskt skriker, 'AND UP TO THE MIDDLE AND BACK TJOHOO'. Jag Àter hellre pölsa sex dagar i veckan eller gÄr i raggsockor pÄ sommaren."
En försÀljare ringer mig och sÀger följande:
"Hej, vi har ett fantastiskt erbjudande för just dig, du Ă€r en av fĂ„ utvalda som nu kan fĂ„ ta del av ett alldeles unikt erbjudande i vilket du som premiumkund kommer tjĂ€na tusen poĂ€ng som du sedan kan omvandla till pengar om du baraâŠ.bla bla bla."
Jag: "Ăh va?"
FörsÀljaren upprepar det hen redan sagt och jag avbryter med att sÀga att jag Àr mitt uppe i ett laga mat Ät mina barn och helst inte tar detta nu.
FörsÀljaren: "Kan jag ringa dig imorgon istÀllet?"
NÀr blev det okej att ringa hem till folk hur som helst och nÀr som helst för att sÀlja en massa, ursÀkta sprÄket, skit?
Som om vi inte redan lever ett hektiskt liv dÀr vi förvÀntas arbeta 40 timmar i veckan med allt vad det nu innebÀr. Enligt min mening borde det vara förbjudet att under de fÄ timmar den hÄrt arbetande mÀnniskan faktiskt Àr ledig, störa pÄ detta osmakliga, hÀnsynslösa och inte minst icke charmiga sÀtt. Det borde inte ske alls, inte nÄgon gÄng under dygnet och inte till nÄgon. Det hela Àr helt befÀngt. NÀr vi ÀndÄ Àr inne pÄ Àmnet energitjuvar, för det Àr precis det de Àr, sÄ finns det ju fler situationer att hantera i livet.
Jag Àr en sÄ kallad "pleaser", jag har en smula svÄrt för att sÀga det enkla men sÄ laddade ordet "nej".
"Sanna, snÀlla, ska du inte med pÄ en kurs i squaredans?" frÄgar en vÀn.
Jag tĂ€nker, fy fasen sĂ„ fruktansvĂ€rt, stĂ„ dĂ€r i en fyrkant med ett gĂ€ng entusiastiska limbodansare och lyssna pĂ„ en röst som energiskt skriker, âAND UP TO THE MIDDLE AND BACK TJOHOOâ. Jag Ă€ter hellre pölsa sex dagar i veckan eller gĂ„r i raggsockor pĂ„ sommaren.
Jag hör Ă€ndĂ„, mĂ€rkligt nog, mig sjĂ€lv sĂ€ga, âJo men varför inte?â
Sagt och gjort, personen bokar alltihop pÄ mindre Àn fem minuter och dagen innan kursen börjar, mÄr jag riktigt dÄligt. Jag ringer till slut och förklarar att jag tyvÀrr mÄste avboka första lektionen eftersom jag fÄtt extremt ont i mitt lÄr pÄ grund av en gammal förlossningsskada.
Jag hör sjÀlv hur konstigt det lÄter och undrar hur denna skada skulle ha gÄtt till? Det Àr helt tyst i andra Ànden och jag kÀnner hur svetten rinner.
Jag försöker förgÀves att rÀtta till alltihop och göra personen glad igen, sÄ utan att tÀnka mig för frÄgar jag om vi inte kan börja bowla istÀllet. Jag avskyr bowling, inte minst för att skorna Àr sÄ fruktansvÀrt obekvÀma, men ocksÄ för att de Àr sÄ fula och jag hoppas innerligt att personen i frÄga ocksÄ avskyr bowling och inte hakar pÄ men det gör hen. Plötsligt har jag inte bara anmÀlt mig till en kurs i squaredans utan ska nu Àven börja bowla med vederbörande. Hur Àr det möjligt? Finns det nÄgon kurs man kan gÄ pÄ ABF eller liknande, i vilken man kan fÄ lÀra sig hur man pÄ bÀsta sÀtt sÀtter sina egna grÀnser?
Om det finns en sÄdan kurs sÄ skulle jag gladeligen gÄ en sÄdan.
Krönikören avskyr bowling. Inte minst för att hon anser att bowlingskor Ă€r bĂ„de obekvĂ€ma och fula. ĂndĂ„ föreslĂ„r hon just den hĂ€r aktiviteten för att komma ur obehaget nĂ€r hon slingrat sig ur första lektionen i squaredans-kursen som hon heller inte vill gĂ„ pĂ„.
Ibland laddar jag verkligen hela mitt inre artilleri av grÀnssÀttning, sÄ pass att jag tar i Ànda nerifrÄn tÄrna. Problemet Àr dÄ att mitt nej blir sÄ ringande högt och oproportionerligt starkt i förhÄllande till den stackars mÀnniskans tjat att det slutar med att det Àr jag som ber om ursÀkt. Jag tar dessutom tillbaka alltihop och sÄ har jag plötsligt köpt tre par sprillans nya skottkÀrror som jag inte har nÄgon som helst anvÀndning för. Jag tÀnker sedan i ren sjÀlvbevarelsedrift att jag ju alltid kan ha skottkÀrra-rally med ungarna och försöker tÀnka att det nog blev jÀttebra trots allt.
Den svÄra konsten att sÀtta sina egna grÀnser skulle krönikören behöva en kurs i. "Ibland laddar jag verkligen hela mitt inre artilleri av grÀnssÀttning, sÄ pass att jag tar i Ànda nerifrÄn tÄrna. Problemet Àr dÄ att mitt nej blir sÄ ringande högt och oproportionerligt starkt i förhÄllande till den stackars mÀnniskans tjat att det slutar med att det Àr jag som ber om ursÀkt."