På ett större gods ett par mil norr om Stockholm hyrde ett medelålders par sin bostad.

Hustrun var en mycket etablerad konsertpianist och hennes make en dito violinist.

Bostaden utgjordes av en flygelbyggnad till denna herrgård, och det avskilda och rymliga boendet var närmast en förutsättning för att de skulle kunna utöva sin profession. Dagliga timslånga övningar kunde genomföras utan att störa någon granne.

Gården såldes dock till en annan mycket kreativ person som önskade etablera en verksamhet med många anställda på platsen. 

Alltså blev våra musikanter uppsagda till avflyttning eftersom samtliga byggnader på godset behövdes till verksamheten och bostäder till de anställda.

För att inte uppsägningar av dessa slag skulle klassas som oskäliga kräver hyreslagen att hyresvärden erbjuder en likvärdig ersättningslägenhet.

Trots ett flertal ambitiösa försök visade det snart sagt omöjligt att hitta en bostad som ens skulle kunna rymma den enorma konsertflygeln, och dessutom vara belägen så att ingen skulle bli störd i omgivningen.

Så småningom lyckades dock paret på egen hand hitta ett lämpligt alternativ, där de kunde flytta in med sin flygel – i en ny flygel.

De som därefter besökte paret blev genast övertygande att de kommit rätt: Golvet i entréhallen bestod nämligen av – klinkers.

Till godsägarens/företagarens heder ska nu sägas att han bekostade alla flyttkostnader, nödvändiga renoveringar på det nya stället samt lät sina gamla hyresgäster bo hyresfritt under de månader som denna process pågick.

Huruvida han bekostade eventuell erforderlig stämning (!) känner jag dock inte till.