Individens intressen behöver inte ske på bekostnad av det kollektivas. I stället kan personlig utveckling bidra till en bättre värld, menar krönikören.
När jag var ung student var jag politisk aktiv på vänsterkanten. På 70-talet var vi många som trodde att världen gick mot en utveckling där jämlikhet, social rättvisa och justa levnadsvillkor för alla människor på jorden var möjlig. När jag stod inför att bilda familj mötte mig en livskris och jag sökte motvilligt terapihjälp. Gestaltterapi, som formen hette, hjälpte mig väl och jag utbildade mig sedan till gestaltterapeut vid sidan av psykologstudier.
Jag minns från utbildningen engagerade samtal med min lärare. Jag hävdade att individuell utveckling inte i sig kan vara lösningen för en bättre värld utan det kanske till och med var så att detta bidrog till individuell självhävdelse på bekostnad av de kollektiva intressena i samhället. Och ett mer individualistiskt samhälle ville jag inte bidra till. Lasse, som min lärare också hette, hade uppfattningen att all god samhällsförändring måste komma genom individens utveckling till att förmå känna egna behov och gränser och därigenom förstå andras behov och kunna utveckla medkänsla.
Idag kan jag uttrycka mig på liknande sätt men likväl undrar jag ibland vad individualismen skapat när jag stöter på en del unga människors attityder. När individuell frihet framhålls alltmer på bekostnad av gemensam trygghet och frihet. När man bara ser individuella lösningar på livspusslet. När föräldrar i mitt tycke upphaussar fokus bara på sina egna barn. När det ekonomiska egenintresset sker på bekostnad av den allmänna välfärden. Vårt starkt individualiserade samhälle har skapat många baksidor för våra gemensamma intressen.
Jag gillar idén om att utveckling förenas av gammalt och nytt. Min uppväxt och ungdomsideal präglades av idén om kollektiva lösningar, solidaritet och dela-med-dig inställning, försök att inkludera alla och bygga en gemensam säkerhet. De senaste trettio årens politiska strömningar har präglats mer och mer av ”What's in it for me?” Hur kan jag skapa min egen trygghet? Hur kan jag behålla min frihet att leva som jag vill?
Framtiden blir förmodligen att vi möter alltmer snabba och uppfordrande förändringar, till exempel större migration av folkgrupper på grund av minskad tillgång till livsmedel och vatten i stora delar av världen. Våra fria livsval med hur vi reser och konsumerar kommer antagligen att regleras.
Lasse Övling.
Hur kan de gamla solidariska kollektiva idealen förenas med individens behov av frihet? Kanske, tänker jag idealistiskt – genom att vi förenas i gemensamma projekt som syftar just till individens utveckling och självförverkligande.
Jag kan tipsa om en sådan rörelse, det finns ju många. Inner Development Goals hade konferens i Stockholm häromveckan. Syftet med de individuella utvecklingsmålen är att göra världen bättre. Det sker genom att sprida kunskaper, färdigheter och kvaliteter som leder till ett mer meningsfullt, hållbart och produktivt liv för varje individ och för oss alla tillsammans. Internationella forskare, företagsledare och eldsjälar driver nätverket tillsammans med stiftelser och institutioner, bland annat Handelshögskolan, Karolinska Institutet, Stockholms och Lunds Universitet.
Jag lyssnar på föredragen och inspireras, återfår tron på att personlig utveckling måste gå hand i hand med att rädda världen. Det är med kallt huvud, varmt hjärta och rena händer vi kan arbeta för vår gemensamma framtid. All kunskap och mod hos individer behöver förenas så att vi kollektivt förmår möta rädsla och uppgivenhet med kloka beslut och kunniga handlingar.