Hur mycket av vår tid som bara försvinner från vårt medvetande efter att den är förbi. Tänk dig en vanlig tisdag. Du går upp, äter frukost, går till jobbet, kommer hem, äter middag och går och lägger dig igen. Den dagen är efter någon månad helt raderad från ditt minne. Som om den aldrig ägt rum. För att minnet ska tycka att en dag är värd att spara måste den vara speciell. Och är det något jag vill ge mina barn så är det just minnen. Minnen från sin barndom. Därför har jag som mål att göra så många dagar som möjligt speciella. Framför allt nu under sommaren. Det innebär inte att vi åker runt på turné mellan landets alla nöjesparker.

Ofta är det små saker som jag tror och hoppas kommer betyda mycket sedan. Även om de inte kommer komma ihåg alla specifika lekparksbesök och pysselstunder hoppas jag att de kommer ha en samlad minnesbild från sin barndom att vi gjorde mycket saker tillsammans. Att vi kramades. Skrattade. Umgicks. Jag vill att de ska minnas att vi skämde bort dem med tid, kärlek och engagemang. Det kostar ingenting, men jag tror att det är det som barnen önskar sig allra mest och som kommer få störst betydelse i framtiden.

Ger du dem inte det nu, kommer deras minnen av dig vara svaga sedan. Det låter hårt. Men jag tror verkligen att det är sant. Självklart behöver vi också ha vanliga, tråkiga dagar. Där barnen får lite för mycket skärmtid och vi föräldrar ägnar oss åt nödvändiga måsten. Sådana där förbrukningsdagar vi inte kommer minnas, men som fyller sin funktion ändå. Det gäller bara att inte fastna där.

Jag har förmånen att ha ett helt arkiv med lyckliga barndomsminnen sparat. Är det presenter jag minns? Nej. Utlandsresor? Nej.

Det är när jag och mina kusiner inför varje jul pysslade hos min farmor och farfar. När vi grillade korv vid Nossen. När vi byggde snökojor i trädgården. När vi metade från klippor. När vi åkte pulka i VOK. Stunder vi haft tillsammans. Det är de som betyder mest. Det är de som vi minns. Jag kan nästan känna smaken av den panerade fisken och potatismoset jag alltid önskade när jag var hos min farmor och farfar, vilket jag var ofta. För att jag ville. För att de ville.

Tack vare det har jag ofantligt många minnen därifrån. Det finaste du kan ge dina barn och barnbarn är dagar att minnas.